Mitt liv som Catty

...sitter framför datorn och slappar.

Idag var Lilleman hos veterinären och blev kastrerad. När vi hämtade honom berättade veterinären att han varit lite olydig och börjat slicka på såret när han vaknade ur narkosen så de var tvungna att sätta en tratt runt huvudet på honom så att han inte skulle komma åt. Stackaren går här hemma nu och är jättemissnöjd men väldigt gosig. Det var första gången han var borta hemifrån i flera timmar helt utan matte och husse och då blir man kelig när man kommer hem. Men nu blir det inga fler ungar för Lilleman. Men han har ju redan lyckats få fem helt underbara (icke-döva) busiga ungar.

Kattungarna söker sig till mamma Maya för närhet och just nu ligger de på golvet och smaskar i sig av mammas mat.

Jag har insett att jag varit dålig på det här med att uppdatera min blogg de senaste två dagarna. Men det är så att det har varit fruktansvärt varmt ute och man har inte direkt haft någon lust att sitta framför en dator och skriva då. Så därför har min dator varit avstängd ganska mycket de senaste två dagarna, förutom när jag startat den en snabbis för att kolla min e-post och eventuellt titta på en serie när jag känt mig uttråkad och tv:n varit upptagen.

För att kort berätta om de senaste två dagarna tänkte jag att ni skulle få läsa om dem i punktform.

• På måndag eftermiddag kom Chaya-chan med sin fästman och min vän Madeleine på besök och vi grillade på innergården. Chaya-chan och Madeleine startade en övertalningskampanj för att övertala mig att gå på audition för True Talent.

• Jag mådde fruktansvärt dåligt i måndags kväll för att jag kände att jag skulle göra folk besvikna om jag inte gick på audition för True Talent som skulle vara dagen efter. Jag var kluven och kände att jag både ville och inte ville gå.

• På kvällen, innan läggdags, bestämde jag mig för att INTE gå på audition dagen därpå.

• På tisdagmorgonen, och resten av dagen kände jag mig glad och inte det minsta ångerfull för att jag inte gick på audition. (Jag ångrar fortfarande inte att jag inte gick).

• Jag och älsklingen tog oss bort till Maxi med bussen för att köpa golfbyxor på Stadium. Golfbyxor köptes till honom, nya Warp-sneakers köptes till mig och sen gick vi bort till Max och åt lunch för att sedan gå hem till Chaya-chan.

• Vi följde Chaya-chan's fästman till tåget, för att han skulle iväg på Thai Chi-läger i några dagar. Chaya-chan och jag gick en snabbis på stan och jag köpte två sommarklänningar på H&M.

• Chaya-chan spenderade resten av dagen hos oss och åkte inte hem förrän strax efter nio på kvällen.

• Idag kom mina föräldrar in till stan för att lämna sin bil till oss. Jag skjutsade älsklingen till Chaya-chan för att han skulle låna hennes symaskin, jag skjutsade mina föräldrar till affären och sedan hem och åkte själv hem till Chaya-chan.

• Vi åt glass, vi pratade och äsklingen sydde på sina byxor (som han skulle göra kortare för att de var för långa för honom).

• Jag och älsklingen åkte hem. Han spelade playstation, jag läste bok.

• Älsklingen åkte till golfbanan och jag fortsatte på min bok, somnade en stund i sängen och nu sitter jag framför datorn.'

Imorgon ska vi till veterinären med Lilleman. Han ska kastreras. Det var därför vi var tvungna att låna mina föräldrars bil idag.

När älskling kommer hem ska vi göra hemlagad pizza och ta det lugnt innan läggdags. Imorgon lämnar vi av Lilleman hos veterinären så att han är där kvart över åtta på morgonen.

Nu kände jag att det här blev ett väldigt långt inlägg. Men det gör ju ingenting, för då fick ju ni massor att läsa. XD

Jag läste på tv3's hemsida att man kan skicka in ett mail till dem till [email protected] och tipsa om någon man känner som är riktigt duktig på att sjunga. Så om ni känner någon som är riktigt duktig på att sjunga så tipsa om den personen.

Jag som inte riktig vet om jag hinner gå på deras audition imorgon skulle bli jätteglad om någon faktiskt tipsade om mig.

Vi blev brutalt uppväckta av att en liten kattunge skrek som om den höll på att plågas. Vi flög upp ur sängen och fann att en av de vita ungarna låg fastklämd under strykbrädan, som fallit över henne, i badrummet. Som tur var skadades hon inte allvarligt. Hon haltar fram litegrann men verkar förövrigt må bra. Stackars liten! Den dumma strykbrädan åker in i klädkammaren!

Idag är det städning som gäller. Sen, i eftermiddag, ska vi grilla med Chaya-chan och hennes fästman.

Jag har fått höra, sen jag var 15 år gammal, att jag har en suverän sångröst. Människor omkring mig har gång på gång uppmanat mig att söka till diverse talangprogram, men framför allt har de försökt övertala mig att söka till Idol. Jag ogillar hela konceptet med Idol. Programmet vill bara skapa en tillfällig artist, som oftast inte har talang att sjunga utan snarare bara har utseendet och karisman till att stå på scen och sedan en medioker röst. Jag anser att en bra artist ska ha en slående röst och inte bara en medioker sådan. Jag vill inte klanka ner på de artister som faktiskt kommit vidare i idol eller som blivit kända genom det utan att ha vunnit, en del av de är ju faktiskt duktiga. Det jag ogillar är som sagt själva grejen med programmet, för att inte tala om juryn. De har ingen som helst öra för musik och enligt mig väljer de bara ut sådana personer som försöker skrika sig hesa i sina låtar, sådana som försöker härma t.ex. Christina Aguilera eller Mariah Carey. Min poäng är iallafall att jag ogillar Idol och kommer aldrig söka till det programmet. Däremot kan jag tänka mig det nya programmet som kommer visas i höst på TV3: True Talent. Enligt deras marknadsföring är det rösten som räknas och det spelar ingen roll om man är snygg, ful, tjock, smal, gammal, ung osv. En vän skickade en länk till TV3's hemsida där man fick ta del av True Talent's auditionturné-plan och jag läste mig till att de ska komma till Norrköping nu på tisdag och ha en hel dag på Elite Grand Hotel där man kan visa vad man går för. Så jag har suttit hela kvällen och funderat fram och tillbaka om jag faktiskt ska ta och chansa. Vad har jag att förlora på det? Det värsta som kan hända är att jag inte kommer vidare men då kan jag iallafall säga att jag försökte. Men jag har hela morgondagen på mig att faktiskt bestämma mig om jag ska eller inte.

Vad tycker ni?

Första helgen i mars i år var jag på Helsingfors-kryssning. Och väl på färjan snubblade jag i en trappa och skadade min fot och fick ledbandsskador i två ledband i min högra fotled. Jag kan meddela er att det fortfarande inte har läkt. Jag har ett blåmärke kvar vid knölen på insidan av foten och det brukar sticka till där ganska ofta när jag rör på foten eller när jag går. Vad jag läst på internet så kan det ta upp till 40 veckor innan en ledbandsskada har läkt helt men jag sitter ändå här och funderar på ifall det är dags att ta sig till en vårdcentral ändå.

Nu ska jag iallafall mysa mig ner under täcket i sängen och påbörja en bok.

Godnatt!

Nu har jag klickat hem två böcker från Adlibris, som jag hoppas ska hjälpa mig massor under min viktminskning. Båda är på engelska, men mig gör det ingenting. Böckerna jag beställde hem heter The Dukan Diet och The Dukan Diet Recipe Book.

Jag börjar bli lite trött på att få negativ kritik för mina försök att gå ner i vikt. Inte konstigt att jag misslyckas hela tiden när många i min omgivning kritiserar mina metoder. När jag vill testa en ny "diet" får jag direkt negativ respons från någon. Antingen handlar det om att det är slöseri med min tid och att jag likagärna kan nöja mig med den kropp jag har eller så är det metoden i sig som är fel. I det här läget känns det som att jag testat på det mesta och hela tiden undrat varför jag misslyckas hela tiden. Men får man negativ kritik för sina försök så ger man ju till slut upp oavsett hur stark man annars är som person.

Jag är väldigt trött på mig själv och min omgivning just nu och känner att jag vill kunna förändra min kropp och min egen inställning utan att behöva utstå negativ respons. Det är ju ändå min kropp och mitt liv det handlar om. Min enorma övervikt kan en dag leda till att jag dör i förtid och det har jag ingen som helst lust till.

Samtidigt som jag ska arbeta på min viktnedgång ska jag också arbeta på min självkänsla och försöka göra mig till den person jag vill vara.

Och jag ska inte låta någon annan dra ner mig i mörkret och få mig att börja tvivla på min egen förmåga.

Jag har kommit fram till att jag inte vill visa några bilder från Finlandsresan.

Igår var det midsommarafton, vilket betyder att idag är det midsommardagen. Det händer inte så mycket idag och jag är väldigt uttråkad för tillfället. Det var sagt att vi skulle städa lite men vi har fortfarande inte satt igång med det så vi får väl se hur det blir med den saken.

Kattungarna har gömt sig någonstans i lägenheten och ligger och sover. Ibland tittar de fram och leker för fulla muggar för att sedan äta och sova igen.

Jag fick ingen sill och färskpotatis igår, för älsklingen tyckte att det var en bra idé att spendera hela dagen på golfbanan för att sedan komma hem och grilla på innergården. Jag stannade såklart hemma hela dagen. Jag sov lite, jag handlade, jag diskade, jag läste en bok och jag förberedde hemlagad potatissallad till grillningen. Sen spenderade jag en liten stund med att vara sur för att jag inte fick någon sill och färskpotatis. Men jag blev lovad att jag skulle få det idag istället.

Nu ska jag försöka klura ut hur jag ska organisera alla våra prylar här hemma så att det ser snyggt ut.

Idag är det midsommarafton och jag har med andra ord en massa att förbereda inför vårt lättsamma midsommarfirande. Vi ska, enligt den svenska traditionen, äta sill och färskpotatis till lunch för att sedan grilla under kvällen. Älsklingens bror ska också fira midsommar med oss. Det kommer att bli en lugn dag när väl firandet sätter igång. Men fram tills dess har jag saker att göra. Som att gå och handla allt som vi glömde handla igår (hoppas affären är öppen), rensa bort saker från skrivbordet i sovrummet (för att jag lovade älskling att jag skulle göra det) och diska bort den lilla disken från gårdagen.

Ute är det lite molnigt men det gör inget.

Dags att sätta igång nu tror jag...

Jag har en massa bilder också från Finlandsresan men jag tänkte att jag lägger upp dem imorgon istället. Jag har ju redan laddat upp 8 videobloggar från resan.

Sanne och jag försökte videoblogga lite under resan till Finland. Tyvärr glömde vi bort att videoblogga under några dagar och på hemvägen var vi för trötta för att göra det. Så ni får nöja er med dessa 8 videos jag tänker lägga upp i 8 separata inlägg.

Fördelen med att bo en halv minut från stans shoppinggata är att man kan besluta sig för att gå på stan utan att behöva stressa sista timman innan de stänger. Och det är precis vad jag tänker göra nu.

Idag regnar det ute men jag och älsklingen ska trotsa vädret och åka och handla hem en massa mat. Det behövs!

Jag kom på att jag inte lagt upp några nya bilder på kattungarna så det ska jag göra under dagen också. De har växt jättemycket och de busar massor.

Men nu ska jag göra mig redo för att gå ut.


Jag kom på att jag skulle behöva nya skor. Mina har ett hål i sulan och läcker in vatten när det regnar...

Det är skönt att vara hemma. Idag har jag bara slappat medan älsklingen varit på golfbanan. Chaya-chan kom också förbi en sväng under kvällen. Vi gosade med kattungar, pratade om allt möjligt och tittade på 1 och ett halvt avsnitt av Arkiv X innan hon var tvungen att bege sig hemåt.

Nu ska jag avrunda den här dagen med en skön dusch och sen övertala maken att krypa ner i sängen med mig.

Godnatt!

Min korta semester i Kemi, Finland, har väl varit helt okej. Jag och Sanne fick bo hos min moster Paula och hennes man Paavo medan mamma och pappa åkte hem till min faster Irma, som inte bor så långt ifrån moster Paula.

 

Under vårt besök i Finland har vi fyndat på loppis, i affärer och hälsat på hos släktingar. Vi har lunchat hos min faster Irma och hos min faster Liisa, som båda bor i Kemi. Vi har också varit i Oulu (eller Uleåborg som det heter på svenska) och hälsat på hos faster Raija och hennes man Seppo. Vi passade även på att hälsa på deras dotter Sirpa, dvs min kusin, hennes man Pekka, deras son Mikko och deras två söta katter Pepe och Matti.

 

Jag har inte träffat min kusin Sirpa på 11 år så vi hade mycket att prata om. Jag visade henne bilder från mitt bröllop och på mina katter. Hon är precis lika tokig i katter som jag är. Dock var deras katter rädda för mig och sprang och gömde sig när jag försökte hälsa på dem.

 

Under vår vistelse i Kemi har vi även fått umgås en hel del med min moster Paulas barnbarn, min kusin Marias son, Ike. Han är 4 år, halvafrikan/halvfinne, pratar finska, engelska och afrikanska och är precis som vilken sprallig 4-åring som helst.

 

Dock har jag inte haft det så jättelätt med min hälsa under veckan i Finland. Vardagslivet ser ganska annorlunda ut och man äter hur mycket som helst under dagen. Det är alltså många måltider man har blivit tvungen att trycka i sig, av ren artighet, vilket har lett till att jag, som inte är van vid att äta så många gånger om dagen, har haft konstant halsbränna. Detta har hållit mig uppe om nätterna, vilket i sin tur har lett till att jag varit supertrött hela tiden. Så nu när jag är hemma kan jag sova ut, vilket jag borde ha fått göra under min semester i Finland. XD

 

Jag har också haft ont i ryggen hela tiden och en hård, främmande säng har ju inte direkt hjälpt till.

 

Men jag har haft trevligt iallafall och det har varit fruktansvärt skönt med ett miljöombyte. Men nu ska jag komma in i mina egna vanliga rutiner hemma, där jag inte behöver trycka i mig en massa mat hela tiden. Förhoppningsvis lugnar min mage ner sig snart.

 

Imorgon lägger jag upp bilder och videos från resan.

 

Igår kväll kom jag hem från min semester i Finland tillsammans med mina föräldrar och Sanne. Vi åkte från Kemi kl.02.45 svensk tid och jag var hemma kl.19.45. Vi lämnade av mina föräldrars packning hemma hos dem innan vi skjutsade hem Sanne till sin mamma och sen var det min tur att äntligen komma hem.

Sanne och jag videobloggade lite smått under resan och jag kommer ladda upp dem här på bloggen så småningom, förhoppningsvis nu under dagen om jag orkar och hinner. Men jag lovar, det kommer!

När jag kom hem möttes jag av tre katter som saknat mig. Maya började jama på mig så fort jag kom innanför dörren och hon var inte tyst förrän kanske en kvart senare. Hon skällde väl ut mig för att jag inte varit hemma på en vecka. Lilleman blev överlycklig när jag kom hem. Han ville gosa och började jama som om världen gick under när jag inte hade tid att gosa, då jag höll på att packa upp all packning. Walle luktade på mig, fnös åt mig med en sur blick och höll avståndet ett par timmar. Sen kunde han förlåta mig för att jag varit borta hemifrån så länge och attackerade mig med gos när jag skulle sova.

När jag traskade in i sovrummet med min resväska möttes jag av 5 busiga kattungar som sprang rakt emot mig när jag kom in. Dom är nu lite över 4 veckor gamla och väldigt livliga. De har börjat våga sig ut på äventyr i hela lägenheten och följer gärna efter mig eller älsklingen när vi går runt här hemma.

Nu ligger alla kattungar och sover. En sköldpaddsfärgad ville prompt upp i sängen så nu ligger den på min fot och sover där jag sitter i sängen.

Ett inlägg om Finlandsresan kommer lite senare idag. Jag lovar!!

Jag och Sanne avslutar den här kvällen med att se på Despicable me, äta vattenmelon och Piggelin. Imorgon ska vi upp tidigt och ta hand om det sista här hemma innan avresan.

Vi ses när jag kommer hem igen.

Hej då, Sverige för en stund!

Klockan är över nio på kvällen och jag har fortfarande inte packat min resväska. Så jag tror det är dags att sätta fart med det nu...

Den hemska smärtan i min rygg talar om för mig att jag lever, även om det känns som att jag håller på att dö.

Snart kommer Sanne hit och dumpar av sin resväska, hjälpa mig med att gå ut med soporna och sen tar vi oss bort till Folkparken för att umgås lite med Sannes pappa, som är min bror.

Ikväll måste jag hinna dammsuga och svabba golvet i hallen, diska bort all disk, byta sängkläder i sängen, plockan undan lite, bli klippt i håret, duscha, välja ut cd-skivor att lyssna på i bilen samt packa min resväska. För imorgon bär det av mot Finland.

Jag vaknade avslappnad och tänkte: "Det här kommer gå bra!"...Tog 117 till Norr Tull för att sedan kunna ta Campusbussen till Campus Valla...Stiger av bussen och det knäcker till i ryggen. "What the hell?!" Tänker jag. Går med små försiktiga steg till Campusbussens hållplats med Ariena-chan i telefonluren. Har svårt att andas och smärtan trycker på i skulderbladen. Tänker: "Jag måste få sitta ner!" Väntar en kvart innan bussen kommer, stiger på medan ryggen skriker av smärta och sätter mig. Vågar inte röra mig förrän framme på Campus. Stiger av bussen, går till tentasalen och tänker: "Det här får gå som det går!" samtidigt som jag nästan vill dö för att jag har ont i ryggen. Klockan slår åtta. Får tentamenspapprerna. Skriver tentan. Konstaterar att jag pluggat på fel saker och svarar inte på alla frågor. Är klar en halvtimma senare men måste vänta till klockan slår nio. Lämnar in tentan, går bort till busshållplatsen, fortfarande ont i ryggen. Pratar med Chaya-chan i telefon hela vägen hem till Norrköping, förutom några enstaka sekundrar när våra telefoner inte vill samarbeta. Kommer hem och tänker: "SPIKMATTA!" och lägger mig på den en stund. Och nu sitter jag här och tänker: "Det är sommarlov! Vad f*n ska jag hitta på nu??!"

Imorgon, tidigt på morgonen, måste jag åka till Campus Valla i Linköping och skriva tentamen i ämnet Livsfrågor och världsbilder i Bibelns värld. Det är min sista tentamen innan jag får ta sommarlov. Så när jag skrivit klart min tentamen och lämnar in den till salsvakten kommer jag sucka lättat och gå ut i sommarsolen och njuta hela vägen hem till Norrköping.

När jag kommer hem måste jag dock slita med städning, som jag egentligen skulle ha gjort häromdagen men som jag totalt struntade i.

Någon gång under eftermiddagen eller kvällen kommer Sanne hit och ska sova över för på tisdag blir vi hämtade av mina föräldrar kl.8.00 då vi ska gasa iväg högre upp i landet för att ta oss över den Svenska gränsen till Kemi i Finland för att bo i en till två veckor hos släktingar.

Det ska bli så skönt att komma ifrån hemmet en stund och bara njuta av att inte behöva göra någonting som måste göras.

Hur det blir med bloggandet får vi se. Jag kanske får låna internet av någon där borta eller så torrbloggar jag varje kväll och publicerar allt i ett långt reseinlägg sen när jag kommer hem.

Om jag orkar och hinner kanske jag ordnar några tidsinställda inlägg innan jag åker så att ni har någonting att läsa medan jag är borta.

Nu ska hag fortsätta att försöka plugga en liten stund till så att tentan imorgon inte går helt åt skogen.

Men först ska jag ta en piggelin...

Jag har försummat städningen här hemma så imorgon ska jag ta rejäla tag och dammsuga, torka golv, plocka undan, rensa, damma av hyllor etc. Det behövs. Hoppas att det inte blir så där dödande hett bara.

Jag tror att alla, eller åtminstone de flesta, människor någon gång i sitt liv når en punkt där man börjar ifrågasätta sig själv, sina mål och var man är på väg i livet. En del kanske kommer till den där punkten mer än en gång i sitt liv. Jag antar att det är någonting som man måste gå igenom för att lära sig nya saker om sig själv för att sedan kunna fortsätta som en förnyad människa.

Jag känner att jag har hamnat i något slags still, där dag ut och dag in är samma, där ingenting känns bra och där det känns som om man missar någonting.

Det är bara jag som kan förändra detta.

Mycket har känts oklart och jag vet inte var jag är på väg. Jag ser inte vägen, jag ser inte målet och jag ser inte vad som skulle kunna hända på vägen. Detta har orsakat mycket självtvivel.

Jag vet att jag har bra egenskaper och jag vet att det finns saker som jag är duktig på. Men jag vet inte hur jag ska använda dessa egenskaper för att berika mitt liv och finna en mening.

Jag vet också att jag inte är helt nöjd med mig själv och mitt liv på alla plan. Vem vet, man kanske aldrig kommer att bli riktigt nöjd. Men jag är villig att försöka.

Det jag först och främst vill ändra på hos mig själv är min kropp. Mitt utseende. Jag vill få bort min stora mage, mina enorma lår och överarmar, valkarna på ryggen och den irriterande dubbelhakan.

Jag inser att jag i flera års tid lovat mig själv, och andra, att jag ska gå ner i vikt. Men jag har aldrig riktigt tagit tag i saken. Jag har inget annat att skylla på än att jag ogillar förändringar. Och för att komma över det så kan jag inte annat än att faktiskt kasta mig huvudstupa rakt in i förändringens process.

Jag behöver det.

Jag är skyldig mig själv det.

De senaste dagarna har jag funderat en hel del kring en himla massa saker. Jag känner att jag inte trivs med mig själv just nu och att jag behöver ändra på en hel del. Därför inom de närmsta dagarna, kanske till och med imorgon, kommer jag att publicera ett ganska långt inlägg här på bloggen. Ett inlägg som ska hjälpa mig att se vad det är jag behöver ändra på och ge mig själv inspiration till att förändra mig själv, för det är någonting som jag känner att jag behöver.

 

Ju mer inlägg jag skriver om online-spel desto mer nyfiken blir jag på utvecklingen av dessa spel. Vem utvecklar dem? Var kommer de ifrån? Osv. Aldrig i min lilla värld kunde jag tro att det faktiskt finns svenska företag som utvecklar mjukvara till olika svenska nätcasinon. Jag har alltid föreställt mig att alla svenska onlinespelsidor köper sin mjukvara hos stora internationella spelutvecklare. Märk min förvåning när jag läste mig till att bl.a. Betsson, Unibet Casino och Betsafe Casino använder svensk mjukvara på sina spelsidor.

 

Så ni som vill spela på helt svenska spelautomater, ta och besök online casino Sverige för att hitta de bästa svenska onlinespelen.

 

Det ska iallafall jag göra!

Jag och min vän Linnéa framförde min sång i kyrkan idag. Jag hade med mig min Zoom H1 Handy Recorder, som är en digital inspelningsmanick med suveränt ljudupptag, så jag kunde passa på att spela in oss när vi sjöng. Här har ni resultatet:

...och njut av god mat vid Göta Kanal.

Idag var jag och mina föräldrar på Britta och Lennarts Nära Kött. Det är en restaurang/köttbutik där min kära storebror Mika arbetar som kock. Idag välkomnade de sommaren med grillad hamburgerbiff med coleslaw och potatissallad (som min bror självklart rört ihop). Det var skönt att sitta där i solen på deras altan och se ut över Göta Kanal. Jag kommer definitivt att besöka restaurangen igen och även handla hem kött därifrån när ekonomin tillåter.

Besök deras hemsida HÄR och kolla in deras kommande händelser. I sommar kommer de ha grillkvällar med livemusik.

God mat, livemusik och Göta Kanal. En sommarkväll i himlen skulle jag nog säga!

Jag har aldrig haft särskilt mycket tur i spel eller tävlingar. Jag brukar nästan alltid gå hem utan vinst. Jag har heller aldrig haft den där drivkraften att nå allt det där jag drömmer om. Jag har accepterat det faktum att jag är en uppskjutare. Min eviga irriterande tanke är "Jag måste få ordning på allt annat i mitt liv först, sen kan jag koncentrera mig på att nå mina mål". Det kan tänkas vara ett destruktivt tankemönster, eftersom man lever sitt liv varje dag. Livet är nu, idag! Inte imorgon, inte en vecka framåt eller ens 10 år framåt. Det är nu!

Hur når man någonsin sina mål om man fortsätter att skjuta upp dem? Svaret är ju ganska uppenbart. Man når dem helt enkelt inte.

Det här är någonting, som jag tror, många behöver arbeta på, inte bara jag. Att vara i nuet men ändå ha ett öga på framtiden och samtidigt lära sig av sitt förflutna. Det är där man måste hitta en balans. Det är idag du ska ta ett steg framåt mot vad det än är för mål du har. Inte vänta till imorgon. Framtiden är i nuet!


Att vara i nuet är att ta det där steget. Att ha ett öga på framtiden är att sätta upp rimliga mål. Att lära sig av sitt förflutna är att minnas.

Det är inte lätt. Och man gör misstag på vägen. Man är inte mer än en människa. Men är det värt att skjuta fram sitt liv med tanken: "Jag tar tag i det imorgon istället, idag har jag annat att tänka på". När ska man börja tänka på sig själv och sina mål? Man kan ju faktiskt göra två saker samtidigt. Ta hand om andra samtidigt som man tar hand om sig själv. Man kan genomföra alla sina måsten men ändå ha tid över till att göra det som man själv tycker är viktigt och kul. Dygnet har 24 timmar. Veckan har 168 timmar. Året har 8760 timmar. 1 timme om dagen räcker till att koncentrera sig på det DU VILL koncentrera dig på. Det handlar om att ta sig tid.

Alla måsten blir inte lika tråkiga och långsamma när man har den där timmen att se fram emot. Det är värt allt slit!

Det är en tankeställare till mig själv och säkert till många fler som finns där ute i världen och kämpar och som också skjuter upp sina mål så att man inte längre kan se dem.

Kanske är det rädsla för att misslyckas, rädsla för att ta det där steget ut i det läskiga okända? Oavsett vad det är så är hinder till för att övervinnas!