Mitt liv som Catty

Jag tror att alla, eller åtminstone de flesta, människor någon gång i sitt liv når en punkt där man börjar ifrågasätta sig själv, sina mål och var man är på väg i livet. En del kanske kommer till den där punkten mer än en gång i sitt liv. Jag antar att det är någonting som man måste gå igenom för att lära sig nya saker om sig själv för att sedan kunna fortsätta som en förnyad människa.

Jag känner att jag har hamnat i något slags still, där dag ut och dag in är samma, där ingenting känns bra och där det känns som om man missar någonting.

Det är bara jag som kan förändra detta.

Mycket har känts oklart och jag vet inte var jag är på väg. Jag ser inte vägen, jag ser inte målet och jag ser inte vad som skulle kunna hända på vägen. Detta har orsakat mycket självtvivel.

Jag vet att jag har bra egenskaper och jag vet att det finns saker som jag är duktig på. Men jag vet inte hur jag ska använda dessa egenskaper för att berika mitt liv och finna en mening.

Jag vet också att jag inte är helt nöjd med mig själv och mitt liv på alla plan. Vem vet, man kanske aldrig kommer att bli riktigt nöjd. Men jag är villig att försöka.

Det jag först och främst vill ändra på hos mig själv är min kropp. Mitt utseende. Jag vill få bort min stora mage, mina enorma lår och överarmar, valkarna på ryggen och den irriterande dubbelhakan.

Jag inser att jag i flera års tid lovat mig själv, och andra, att jag ska gå ner i vikt. Men jag har aldrig riktigt tagit tag i saken. Jag har inget annat att skylla på än att jag ogillar förändringar. Och för att komma över det så kan jag inte annat än att faktiskt kasta mig huvudstupa rakt in i förändringens process.

Jag behöver det.

Jag är skyldig mig själv det.