Mitt liv som Catty

Allra sist kommer renskrivningen, för hand eller på dator. På datorn bör man välja ett vanligt och enkelt typsnitt/teckensnitt i lagom storlek - inte för stort, inte för litet - för att det ska vara lättläst.

Times New Roman 12 punker är lagom i WORD.



Källa: Skrivsätt. Handbok för unga skrivare. Sigbritt Ernald, Alfabeta, Falun 2001.

Det var i december 2009 jag senast skrev någonting i min serie om Skrivprocessen. Jag hade glömt bort allt tills jag hittade mina anteckningar som jag skrivit för att ha till bloggen och dela med mig av det. Så här kommer steg 7 i bearbetningen av en text.

Korrkturläsning är den sista bearbetningen av en text. Att korrigera betyder att rätta till och det som slutligen rättas till är textens yta, dvs det som inte är innehåll eller disposition.

Det handlar alltså om skrivregler som ibland tycks väldigt onödiga men ack så viktiga. De är till för att göra texten så lättläst som möjligt. För att en text ska vara lättläst ska varken ögat eller hjärnan störas av några konstigheter. Det är bra att hålla sig till de konventioner och överenskommelser som finns.

Överenskommelserna gäller bl.a. stavning. Det är ju t.ex väldigt konstigt att vi stavar och med ch. Det borde uttalas med ett sje-ljud och inte som ett k, men nu har vi stavat så här väldigt länge och om man skulle komma på idén att skriva ock eller okk genom en hel text, skulle läsaren koncentrera sig på det och glömma vad texten handlar om. Och så går det ju förstås att göra - bara man vet vad man gör och varför man gör det.

Det är några saker som oftare blir fel än andra. Läs igenom din text och titta speciellt efter följande:

- Styckeindelning och styckemarkering.
Det ska vara ett nytt stycke när det börjar handla om "något annat". Dela in texten i stycken som är lagom stora för att texten ska bli lättläst. Nya stycken markeras på två sätt - börja på ny rad och göra indrag (=hoppa in en bit på raden) eller hoppa över en rad (blankrad) och börja alldeles i början av den raden. Välj samma sort i samma text, dvs blanda inte stilarna. Titta i dagstidningar och böcker hur det ser ut.

- Sammanskrivning och särskrivning av ord.
En "sjuk gymnast" är inte samma sak som en "sjukgymnast". "Djupfryst kyckling lever" låter intressant och man blir besviken om det visar sig vara "djupfryst kycklinglever". "Till slut" är t.ex. två ord medan "jättebra" är ett ord.
Det finns stående uttryck. Vissa av dem skrivs ihop och vissa skrivs isär. Titta i skrivreglerna. (Skrivregler för svenska språket finns i böcker och på internet).

- Stora och små bokstäver.
Det blir ofta för många stora bokstäver, t.ex. i början på månader och dagar som skrivs annorlunda i andra språk. Titta i skrivreglerna.

- Siffror
Det kan verka behändigt att alltid skriva tal med siffror i stället för att skriva med bokstäver, men det är inte alltid det bästa. Det ska vara lättläst, så när siffror inte är det viktigaste skriver man med bokstäver till och med tjugo. Stora, runda tal som hundra och tusen skrivs också med bokstäver. Titta i skrivreglerna.

- Förkortningar
Undvik förkortningar. Sådana är bekväma för den som skriver men inte för den som läser. Använder du förkortningar så skriv dem rätt. "Tom" blir fel om det är t.o.m. som menas. Det behövs mellanslag eller punkter för att det ska bli lättläst. Titta i skrivreglerna eller en ordlista.

- Stavning och skiljetecken
Läs också igenom texten och titta speciellt på stavning och skiljetecken. Om man är osäker på var punkt och komma ska sättas, är det bar att läsa texten högt och fundera på var det blir paus. Det brukar vara lämpliga ställen för skiljetecken. Är du osäker, använd ordlistan och skrivreglerna igen.

- Handböcker
Handböcker, ordlista och skrivregler är väldigt användbara när man korrekturläser.

Att låta någon annan korrekturläsa är också bra.



Källa: Skrivsätt. Handbok för unga skrivare. Sigbritt Ernald, Alfabeta, Falun 2001.

Klockan är mycket och det är dags för mig att gå och lägga mig i sängen för att sova gott. Imorgon får jag inte sova hela förmiddagen som jag gjorde idag. Jag har research att ta igen till min bok som jag håller på att skriva. Eftersom historien utspelar sig i Los Angeles kände jag att jag ville ha lite mer koll på de olika stadsdelarna och gatorna som finns i den enorma staden. Så det är det jag håller på att researchar om. Googlar först och främst och sedan kanske det bär av till biblioteket för att låna en reseskildring eller någonting liknande om staden. Om jag hade pengar skulle jag åka dit och researcha på plats. Men är man fattig så är man...

Hela förmiddagen har jag varit kreativ. Jag satt på biblioteket med Chaya och skrev på min deckare. Chaya gjorde efterforskningar till sin egna bok. Där satt vi, två författare tillsammans, och kände oss väldigt ambitiösa. Nu är min inspiration på topp. Förutom deckaren, skriver jag på en annan sorts roman/novell, ett manus till en komedi samt min självbiografi. Kanske dumt att ha så många projekt på en gång men det struntar jag i. Då har jag iallafall saker att göra. Måste bara sätta upp deadlines för när dessa projekt måste vara klara.

Många tankar och känslor virvlar i mig nu. Jag har än en gång försökt komma igång med min biografi och än en gång lyckas jag bara skriva ner enstaka händelser, minnen och känslor. Allt blir ett enda virrvarr av text som inte går att sammankoppla till varandra. Det känns som om jag hoppar från en sak till en annan utan att kunna ge någon struktur åt min text. Men jag är ju fortfarande i början av arbetet. Jag visste redan från början att det skulle kräva tid. Men det känns så frustrerande när man står still och inte vet hur man ska fortsätta.

Jag kanske borde gå och lägga mitt huvud på kudden och fortsätta imorgon. Imorgon är en ny dag.

Det var ett bra tag sen jag fortsatte min lilla serie om Skrivprocessen. Jag kände att det var dags att ta tag i det nu och dela med mig av allt bra som jag lär mig genom att besöka stadsbiblioteket. Nu har jag två "avsnitt" kvar i min serie om skrivprocessen och det är "Korrekturläsa" och "Skriva rent". Förhoppningsvis kommer jag inom en snar framtid att publicera det här på bloggen. Än så länge får ni nöja er med det jag redan publicerat.

Klicka på de olika länkarna för att kunna läsa.

Skrivprocessen del 1 - Samla stoff

Skrivprocessen del 2 - Skriva kladd

Skrivprocessen del 3 - Bearbeta steg 1; Be om råd

Skrivprocessen del 3 - Bearbeta steg 2; Början och slut

Skrivprocessen del 3 - Bearbeta steg 3; Agera läsare

Skrivprocessen del 3; Bearbeta steg 4; Stil

Skrivprocessen del 3 - Bearbeta steg 5; Hur mycket "jag" finns i texten

Skrivprocessen del 3 - Bearbeta steg 6; Syftet med min text

I en systematisk bearbetning av texter behöver man fundera på alla de här sakerna: - läsaren, orden, stilen, hur jag (författaren) syns - och det viktigaste: Vad är syftet med min text? Vad vill jag? Roa, förklara, reda ut, få kontakt, berätta om mig själv, påverka, manipulera, pröva nya tankar, skriva av mig, försöka förstå något nytt, få kunskap, retas? Vad är det jag vill säga? Kan jag sammanfatta det i en mening?

Att arbeta igenom sin text systematiskt är bra, men arbetsamt. Man behöver kanske inte göra allt alla gånger, utan bestämma sig för att ta en eller två saker beroende på genren eller ämnet, t.ex. Hur använder jag fackord nu när jag skriver om basket och hur mycket syns det av mig i min text? Eller: Vilka ska läsa min text och hur syns det att jag inte tycker om surströmmingsskivor inomhus?




Källa: Skrivsätt. Handbok för unga skrivare. Sigbritt Ernald, Alfabeta, Falun 2001.

Hur mycket "jag" finns med i texten? - Alltså hur mycket av författaren finns i texten? Det här har naturligtvis med stilen att göra. Hur mycket syns av mig (författaren då) som person i texten? Att skriva "jag" gör att man syns mer än om man skriver "man". Det blir personligare. Att avslöja sina egna tankar, åsikter och erfarenheter är att visa sig själv i texten.

Ibland kan det räcka med hur orden välljs. Att skriva "kalaspingla" berättar antagligen att man är en person av manligt kön över 50 år. Att skriva "tyken" istället för "oförskämd" visar att man är från västra Sverige.

Vissa genrer är opersonligare än andra. En vetenskaplig rapport är mycket mindre personlig än ett brev till exempel.

Frågor att fundera på:

• Vad vill jag med texten?
• Skriver jag för dem som redan vet eller vill jag berätta någonting nytt gör någon?
• Vill jag känna mig själv säkrare i min grupp eller vill jag göra någon annan säkrare på hur världen ser ut?
• Vill jag visa mig själv eller inte?

Källa: Skrivsätt. Handbok för unga skrivare. Sigbritt Ernald, Alfabeta, Falun 2001.

Att skriva på sin självbiografi är som att gå i självterapi. Man behöver inte spendera flera timmar och flera tusen kronor för att gå till en psykolog. Iallafall behöver inte jag göra det. Och det är jag tacksam för. För när det väl kommer till kritan så har en oanställd fattig ungdom som jag inte råd att gå i terapi. Därför skriver jag på min självbiografi istället. Det är med blod, svett och tårar som jag knappar ner orden i worddokumentet. Ibland tar det stopp och då är terapisessionen över. Då går jag och gör någonting annat. Men när den där känslan av tyngd och hopplöshet dominerar i kroppen är det dags för en ny terapisession. Då sätter jag mig vid datorn, gräver i mitt inre och än en gång knappar ner orden som svämmar över i mig i worddokumentet. Det är lång väg kvar tills resultatet är fulländat och klart. Men förhoppningsvis har det hjälpt mig att förstå mig själv bättre.

Någon dag här nu måste jag seriöst fortsätta med min självbiografi. Jag ska ta och fundera ut en deadline när jag själv tycker att den ska vara klar. Då kanske jag faktiskt skriver klart den....

Jag måste säga att jag är ON FIRE!! Det finns inget slut på min skrivarlust och inspiration. Men jag försöker att behärska den för att hålla i den i några dagar till. Jag hatar när jag får idétorka och pappret gapar tomt och vitt framför mig. Jag börjar nästan känna mig som en riktigt författare.

Men herregud vad dålig jag är på att uppdatera här egentligen! Men det är väl för att jag inte direkt har någonting att skriva om. Men i vilket fall som helst tänkte jag faktiskt bara tala om att jag har kommit igång med mitt skrivande. Både på biografin och på en deckare som jag påbörjade för flera år sen.

Nu är det dags för kvällsfilm....

Jag har äntligen börjat skriva på min självbiografi. Dock har jag inte skrivit någon konkret början och det jag har skrivit har ingen direkt struktur men här kommer ett smakprov ur det jag skrivit hittills:

"Det känns lite konstigt att tänka tillbaka så långt bakåt i tiden. Jag har starka minnesbilder av en massa saker som hände under min uppväxt. När jag sätter mig ner för att tänka på min barndom är det inte några trevliga minnesbilder som dyker upp. Just då tänkte jag inte så mycket på det. Det var en del av min vardag. Det var det jag kände till och det som var rätt just då.

 

Det var ofta jag fick vara uppe till sent på natten oavsett vilken dag på veckan det var. Under ett flertal av veckans sju dagar var min far berusad. Men han var aldrig elak eller aggressiv. Han var den snällaste pappan som en liten flicka kunde ha. Men spriten fanns där hela tiden. Men det var ingenting som jag tänkte på då.

 

Visst fanns det stunder då mina föräldrar grälade. Men vilka föräldrar grälar inte? Jag kommer dock aldrig ihåg vad de grälade om. Det jag kommer ihåg är att far var berusad nästan varje gång ett gräl bröt ut. Men han gjorde mamma aldrig illa. Inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Jag brukade alltid lägga mig i grälen för att jag var rädd att någon skulle fara illa. Jag ställde mig och skrek: ”Sluta!” på finska och slog till min pappa på ett eller annat sätt så att han skulle sluta skrika på mamma. Nästan varje gräl slutade med att mina föräldrar var arga på mig och satte sig i ett varsitt rum i huset för att lugna ner sig. Där satt jag, ensam, nöjd med att jag lyckats få dem att sluta skrika på varandra. Men även ledsen och förvirrad över att jag inte förstod varför de grälat. Var det mitt fel? Var det jag som hade orsakat konflikten? Dom hade ju till slut blivit arga på mig och skrikit åt mig att hålla tyst och hålla mig undan. Det var ju mitt fel. Eller?

 

Jag var en väldigt bestämd ung dam, fick jag höra väldigt ofta. Men hur har mina föräldrars gräl påverkat mig egentligen? Idag är jag rädd för konflikter. Jag börjar lätt gråta och blir rädd så fort någon visar aggression eller irritation. Ja, det kan vara en sinnesstämning av lätt irritation. Jag blir ändå rädd. Rädd att det ska bryta ut i bråk eller gräl. Rädd att jag ska hamna i samma situation som när jag var liten och mina föräldrar grälade. Ensam och utan förståelse för vad som hänt och om det verkligen var mitt fel."

Beroende på vad det är för sorts text du skriver så har olika texter olika disposition, innehåll, språk och STIL. Du som författare sätter din egen prägel på vem du är i texten och hur du vill påverka med den. Två texter som egentligen handlar om samma sak har olika stil på grund av att det är olika författare som har skrivit texterna. Man använder olika slags ord och man har olika syfte med sina texter.

Orden kännetecknar vilken stil texten har. Det finns ord som i princip bara finns i lagtexter, gammaldags ord, slangord, främmande ord, starka ord och svaga ord osv. Vilka sorts ord man väljer beror helt och hållet på hur man vill påverka och vem man vill vara i sin text.

Kalaspingla, toppsnäcka, spätta, donna, brud, böna, helvassing, stålbrud, brallis, snygging, tjej, dam, lady, kvinna, fru, kjoltyg, fruntimmer, det svaga könet, valkyria, gumma, kärring, våp, slampa, hora och bitch är alla ord som betecknar en person av kvinnligt kön. De betyder på ett sätt samma sak – fast ändå inte. Man använder förmodligen inte snygging och kärring om samma person, i alla fall inte samtidigt.

Vissa ord kan kallas plusord. Plusord är ord som betyder någonting positivt. Andra ord kan kallas för minusord. Minusord är ord som betyder någonting negativt. Dam är ett plusord medan bitch är ett minusord.

Orden bitch, slampa och hora är starka negativa ord, minusord, som är till för att nedvärdera och förolämpa.

Det finns även ord som är neutrala, alltså som varken är positiva eller negativa. Ordet kvinna skulle kunna vara ett sådant ord.

När du går igenom din text kan det vara bra att reflektera över vilka sorts ord man har använt och i vilket syfte. Frågor som man kan fundera på är:

• Vad är syftet med ordet?
• Vill jag att vissa ska känna sig mer hemma med min text än andra? Vilka? Och varför?
• Vill jag hålla mig neutral så att tankegången blir tydlig eller texten så entydig som möjligt?

Det finns abstrakta och konkreta ord. Konkreta ord är till exempel hus, slott och koja. Abstrakta ord är bostad och bebyggelse. Abstrakta ord kan göra texten svår och otydlig, men ibland kan de vara användbara om texten till exempel handlar om någonting som är allmänt.

De konkreta orden skapar bilder i läsarens huvud. Med sådana ord är det lättare för läsaren att föreställa sig och tänka sig till vad texten handlar om.

Ordet slott kan ge bilden av ett stort grått sagoslott med ringmur, torn, tinnar och fladdrande vimpar medan ordet bebyggelse ger en otydlig bild av några höghus i ett förortsområde, gårdar på landet eller ett radhusområde någonstans.

Om man skriver ”faluröd stuga med glasveranda” ger det en konkret bild och väcker känslor. Den som läser kanske minns gammelfarmors hus på landet. När man vill påverka och beröra med sin text är konkreta ord väldigt användbara.

Reflektera över om du använder dig av fackord eller andra svåra ord som kan göra det svårare för läsaren att förstå vad du skriver. Skriver du en uppsats för matematiker med en massa matematik-termer kanske du inte behöver oroa dig för om dina läsare förstår, då dina läsare just är matematiker. Fundera över din målgrupp och använd ditt språk därefter.

Det finns småord att fundera på också. När vi pratar använder vi mycket småord, som till exempel ”så”. I en text är det bättre att byta ut det ordet mot ett kommatecken.

Andra vanliga småord är ”naturligtvis”, ”ju”, ”väl” och ”kanske”. ”Ju” och ”väl” betyder att man vill att den som läser ska hålla med; ”Det regnar väl nu? Det är ju aldrig fint väder!” Det kan vara bra ibland, men också låta som om man är osäker.

Det verkar också osäkert att skriva ”kanske”. ”Det kanske regnar nu”. Ibland kan det vara bra att byta ut det och skriva att det är jag själv som tror eller tycker så: ”Jag tror att det regnar nu.”

Ordet ”naturligtvis” låter istället väldigt säkert som om det sagda är självklart för alla: ”Det regnar naturligtvis när det är lågtryck.”

Här kommer frågor som ni kan ställa om er text:

• Vilka ord ska jag använda?
• Vem förstår?
• Vem förstår inte?
• Vem vill jag ska förstå?
• Vilka ord ska jag byta ut om jag vill att bara vissa ska fatta?
• Vilka ord kan jag byta ut för att låta mindre eller mer säker?
• Vilka småord kan jag stryka?

Källa: Skrivsätt. Handbok för unga skrivare. Sigbritt Ernald, Alfabeta, Falun 2001.

Jag har påbörjat några rader på min självbiografi. Men bara några få rader. Trodde inte det var så svårt att skriva om sig själv.

Det är nödvändigt att under bearbetningen läsa texten från början till slut för att få en helhet. Du kan själv låtsas att du är en läsare som ska läsa texten för första gången. Sätt dig in i din läsares tankar. Om du har skrivit ett brev till din farmor så sätt dig i en fåtölj med katten i knät och låtsas att du är farmor som ska läsa brevet hon fått av dig. Hur blev det? Passar orden? Förstår hon allt? Eller ska det vara lite svårt att begripa så att hon kan skriva tillbaka och fråga vad jag menar? Ska jag fråga henne om hennes liv lite mer?
Om du har skrivit en insändare kan du kanske låtsas att du är en kommunpolitiker som läser insändaren. Blir jag påverkad så att jag vill ta upp det i kommunstyrelsen?

Källa: Skrivsätt. Handbok för unga skrivare. Sigbritt Ernald, Alfabeta, Falun 2001.

Det här med att börja skriva på en inledning eller en början på en bok eller en uppsats är nog bland det jobbigaste när man skriver. Har man kommit på en bra början är det ju självklart bara att fortsätta skriva. Men ofta kan man spara början och slutet tills själva huvuddelen av texten är klar. Detta kanske inte är att rekommendera när man ska skriva en bok eller en självbiografi men när det kommer till skoluppsatser funkar detta väldigt bra.

När du skriver din början ska du försöka tänka på att den ska väcka intresse så att läsaren fortsätter att läsa. Om man inte kommer på någon bra början är ett bra tips att gå till biblioteket, plocka ner en bok från en hylla, läsa början (det räcker med några rader för att man ska få en uppfattning), lägga tillbaka boken och ta fram en ny. På det här sättet får du inspiration och idéer.

Slutet på en text går ut på att runda upp, sammanfatta eller knyta ihop.

Källa: Skrivsätt. Handbok för unga skrivare. Sigbritt Ernald, Alfabeta, Falun 2001.

När kladden är klar börjar man bearbeta texten. Ett bra sätt är att läsa den högt för antingen sig själv eller för någon annan. På så sätt hör man vad som passar in, om meningsbyggnaderna är bra och om ordningen är okej. När du läser upp den för någon annan kan du passa på att be om råd. Din lyssnare kan också hjälpa till med ny inspiration och nya idéer. Be honom eller henne att ställa frågor så fort det är svårt att hänga med eller om det är någonting man inte förstår. Be även om beröm och konstruktiv kritik. "Var det här bra? Inte? Varför? Vad ska jag ändra på, tycker du?". Be om beröm för bra/kul/intressanta/viktiga/spännande/berörande ord, formuleringar, början och slut, innehåll och tankegång och disposition.
Under bearbetningen kan det vara bra att göra detta flera gånger med olika personer. Spara det inte tills hela texten är klar för då finns risken att man nöjer sig för tidigt för att man inte orkar eller vill ändra någonting.

Källa: Skrivsätt. Handbok för unga skrivare. Sigbritt Ernald, Alfabeta, Falun 2001.

Skriv en kladd för hand eller på dator. Det är helt upp till dig själv, vad du tycker är bekvämast och bäst. Börja med att fundera ut vilken ordning innehållet ska ha innan du börjar skriva. Detta kallas för disposition. En disposition är innehållets ordning, textens uppbyggnad och tankegång. Du kommer säkerligen bli tvungen att ändra på din originaldisposition ett flertal gånger innan den blir perfekt.

Tänk på vem du skriver för. Vem är läsaren? Anpassa språket därefter. Består dina läsare av äldre herrar i 70-årsåldern eller unga kvinnor i karriärstegen? Dessa två typer av människor har inte samma tankesätt. De tolkar samma text på olika sätt.

Frågor som man kan ställa sig själv medan man försöker klura ut dispositionen är:

• Vem vill jag ska läsa min text?
• Vem ska förstå och uppleva texten jag har skrivit?
• Vad vill jag säga till just denna läsare?

När du väl kommit så långt att du samlat på dig tillräckligt med stoff är det bara att börja skriva på en kladd. Så enkelt kanske det inte är och man kanske måste samla på sig mer stoff under skrivandets gång. Men med hjälp av din arbetsdagbok, där du skriver ner dina tankar och funderingar, kan du mycket väl komma igång med ditt skrivande.

Kom ihåg att det krävs tankemöda, skrivmöda och framför allt KÄNSLOMÖDA när man börjar skriva. Du kommer att hamna i svackor där du inte finner någon inspiration alls och där allt bara är skit. Då kan det vara bra att göra någonting helt annat istället för att tvinga fram ett resultat.

Källa: Skrivsätt. Handbok för unga skrivare, Sigbritt Ernald, Alfabeta, Falun 2001.