Var i nuet, ha ett öga på framtiden, lär dig av ditt förflutna!

Jag har aldrig haft särskilt mycket tur i spel eller tävlingar. Jag brukar nästan alltid gå hem utan vinst. Jag har heller aldrig haft den där drivkraften att nå allt det där jag drömmer om. Jag har accepterat det faktum att jag är en uppskjutare. Min eviga irriterande tanke är "Jag måste få ordning på allt annat i mitt liv först, sen kan jag koncentrera mig på att nå mina mål". Det kan tänkas vara ett destruktivt tankemönster, eftersom man lever sitt liv varje dag. Livet är nu, idag! Inte imorgon, inte en vecka framåt eller ens 10 år framåt. Det är nu!

Hur når man någonsin sina mål om man fortsätter att skjuta upp dem? Svaret är ju ganska uppenbart. Man når dem helt enkelt inte.

Det här är någonting, som jag tror, många behöver arbeta på, inte bara jag. Att vara i nuet men ändå ha ett öga på framtiden och samtidigt lära sig av sitt förflutna. Det är där man måste hitta en balans. Det är idag du ska ta ett steg framåt mot vad det än är för mål du har. Inte vänta till imorgon. Framtiden är i nuet!

(bild lånad via google-sökning)

Att vara i nuet är att ta det där steget. Att ha ett öga på framtiden är att sätta upp rimliga mål. Att lära sig av sitt förflutna är att minnas.

Det är inte lätt. Och man gör misstag på vägen. Man är inte mer än en människa. Men är det värt att skjuta fram sitt liv med tanken: "Jag tar tag i det imorgon istället, idag har jag annat att tänka på". När ska man börja tänka på sig själv och sina mål? Man kan ju faktiskt göra två saker samtidigt. Ta hand om andra samtidigt som man tar hand om sig själv. Man kan genomföra alla sina måsten men ändå ha tid över till att göra det som man själv tycker är viktigt och kul. Dygnet har 24 timmar. Veckan har 168 timmar. Året har 8760 timmar. 1 timme om dagen räcker till att koncentrera sig på det DU VILL koncentrera dig på. Det handlar om att ta sig tid.

Alla måsten blir inte lika tråkiga och långsamma när man har den där timmen att se fram emot. Det är värt allt slit!

Det är en tankeställare till mig själv och säkert till många fler som finns där ute i världen och kämpar och som också skjuter upp sina mål så att man inte längre kan se dem.

Kanske är det rädsla för att misslyckas, rädsla för att ta det där steget ut i det läskiga okända? Oavsett vad det är så är hinder till för att övervinnas!
Sanna säger:

Bra inlägg, Nina! Tror du har rätt att fler borde jobba på att leva i nuet och att våga sträva emot sina drömmar och mål, i stället för att skjuta upp det för att göra det ena och det andra innan.



Kram Sanna

 2011-06-03     15:04:09     http://mammasvardag.blogg.se/
Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

        Kom ihåg mig?