Mitt liv som Catty

För några dagar sedan skrev jag ett ganska långt inlägg om hur mitt liv ser ur just nu och att det inte alls såg positivt ut för mig. (Inlägget kan du läsa HÄR!) Jag har tampats med stressyndrom som inte vill släppa och kommer titt som tätt och förstör för mig i vardagen. Jag har ingen struktur i någonting just nu och jag kämpar varje dag med ett litet steg i taget. Jag får höra titt som tätt att det bara är att ta sig ur det och skapa struktur över en dag och sen är det klart. Men nej, jag protesterar. För mig är ett litet steg varje dag ett bättre alternativ. Gamla vanor och tankesätt går inte att ändra på över en dag. Men det är riktigt jobbigt att höra att jag bara är lat, oambitiös och att jag bara ser problem istället för lösningar, för det stämmer inte alls. Jag kan inte hjälpa om min kropp reagerar stressfullt på någonting jag gör längre då det har blivit en obehaglig vana. Jag ska försöka ta en sak i taget. Att höra allt det där om att jag är oambitiös och bara ser problem hjälper inte mig. Det förvärrar bara min situation. Att höra att jag måste skapa struktur över mitt liv över en dag hjälper inte mig. Även det förvärrar min situation. Det blir istället en motsatt effekt. Jag känner mig hjälplös i situationen istället. Jag vet inte var jag ska börja då eftersom ALLT måste struktureras upp på en gång. Det blir som ännu ett måste till listan av alla måsten som ju faktiskt stressar mig.

Så den här helgen ska jag koncentrera mig på det viktigaste. Att lära mig att äta på utsatta tider. Nästa steg blir att börja röra på mig, gå rogivande promenader i tystnad.