Mitt liv som Catty

Medan jag suttit och tuggat kyrkohistoria har jag från och till funderat på min blogg och vad jag egentligen vill med den. Bloggen är ett redskap för mig. Ett redskap där jag kan dela med mig, lufta mina tankar och visa hur livet ser ut från mitt perspektiv. Jag har insett att jag misslyckats med detta i bloggen. För egentligen är jag mer intressant än vad jag verkar vara utifrån mina blogginlägg. För tio år sedan var jag en estetisk person. Mörk i själen men ändå livsglad. Jag hade inga som helst svårigheter att skriva ner mina tankar, som i flesta fallen blev gotiska dikter eller sångtexter på engelska. Jag försöker hitta tillbaka till den här personen. För det var då jag trivdes som bäst. Jag kunde få utlopp för min kreativitet genom skrivandet. Hur och när tappade jag den här delen av mig själv? Jag behöver nog ta en liten tripp down memory lane för att påminna mig själv om vem jag egentligen är. Det innebär att jag ska plocka fram alla mina gamla mörka dikter och sångtexter, läsa och begrunda dem. Då kanske jag hittar mig själv igen.