Mitt liv som Catty

Jag hade stora drömmar och planer på att leva på min musik. Jag har nog inte gett upp den drömmen än. Jag har bara hittat andra "intresseområden" att hålla ögonen på också. Många tror nog att jag blivit en sorts "realist", en som tagit tjuren vid hornen och tänkt på en "normal" framtid med en stadig inkomst. Men ju längre tiden går, ju mer religion jag läser, desto mer övertygad är jag om att det är musiken jag saknar och att det är musik jag vill hålla på med.

Men jag tycker ju om religion också. Och jag ska nog ha min kandidatexamen i religion. Men jag kan väl ha båda? Skriva musik och vara framgångsrik inom det samtidigt som jag läser religion. Deltid musik och deltid religion. För jag har väl talang? Jag kan väl sjunga? Jag skriver väl ändå rätt så okej musik ändå? Men varför är det så satans svårt att nå ut då? Jag är kluven. Jag vill få ut min musik och göra den hörd samtidigt som en röst i mig säger att det inte är någon idé för att det bara är en omöjlig önskedröm och att det finns andra som är så mycket duktigare än vad jag är. Mindrevärdeskomplex? JA!

Det känns som att jag hamnat i någon sorts kris där dragningen till musiken är starkast men ändå så himla långt borta. Det är krafter som spelar mot varandra. Förnuftet som säger åt mig att vara realist, att det är bättre med en trygg framtid med ordentlig månadsvis inkomst än osäkerheten med musikbranchen. Men min fråga är: Är det min inre röst som talar eller är det rädslan för vad min familj kommer säga om jag ger upp allt för musiken? Är det deras besvikelse jag är rädd för? Just nu vet jag varken ut eller in.

Men det är nog bra med en kandidatexamen i religion iallafall till slut. Musiken kommer ju att finnas där. Jag ska fortsätta med min plan "deltid musik, deltid religion" tills jag kan besluta mig för vad jag egentligen vill satsa på. Tills jag fått en fanbase. Tills jag fått lite musik sålt.

Första steget: hitta ett sätt att visa att jag och min musik faktiskt finns!