Mitt liv som Catty -

När det känns som om ljuset brunnit ut i mig

Nu har det gått en dag och 12 timmar sedan jag bloggade sist. Det känns lite tråkigt. Jag kan inte skylla på att jag har mycket att göra och inte heller kan jag skylla på att jag inte är hemma. Jag blir alltid så omotiverad när älsklingen åker till sitt arbete och jag blir ensam kvar här hemma. Jag försöker hitta någon meningsfull sysselsättning men det känns som om jag tappat livsgnistan helt. Jag lever men jag lever inte. Vad finns det att göra åt det då? Jag ska försöka ta reda på om musik gör mig lycklig igen. Jag kanske finner motivationen om jag övar sång varje dag. Jag ska ge det ett försök iallafall.

Kära dagbok

2010-03-12

11:36:55

Suz säger:

Känner igen mig något i det du skriver. Jag hade mitt jobb dock men just den där känslan av att leva men ändå inte. Som om livet sätts på paus för att sedan ta fart igen när mannen kommer hem.

Min vardag ser inte längre ut så, jag fick rannsaka mig själv och mitt liv och verkligen fundera för att komma fram till att det livet inte passade mig. Många klarar det galant men jag gjorde inte det och därför fick min karl helt enkelt välja om han ville jobba på det viset eller leva med mig. Han valde det senare, vi hade tur dock och hans riktiga tjänst var inte som driftsättare utan han "ryckte in" som det varannan månad för ett annat företag och kunde snällt sluta med det och "bara" vara projektledare/vad det nu är hans tjänst heter.. På hemmaplan. Något alla kanske inte kan men man får ändå prioritera ens hemmaliv, ens familj och ens käresta framför jobb och kanske behöver din karl byta yrke?

2010-03-12

11:55:32