Mitt liv som Catty

I onsdags förra veckan skulle vi åka till Tyskland. Men först skulle vi hälsa på Jenny i Eslöv. Men pang, där stod vi på motorvägskanten på E20, 5 mil från Malmö, med punktering på höger bakdäck. Halv tolv på natten. Och inget reservdäck hade vi heller. Vi ringde efter en jourhavande bärgningsbil via Falck försäkringar. Vi blev forslade till Helsingborg och fick veta att inget kan fixas förrän morgonen därpå. Vad gör vi nu? Tänkte vi. Vi fick en hyrbil från en Statoilmack som har öppet dygnet runt och sen tog vi in på hotell. Det dyraste i stan verkade det som. Scandic Helsingborg Nord, 1600kr för ett rum för tre för en natt. Rena rånet! Men vi var desperata. Klockan var ett på natten och vi var trötta och förvirrade.

 

Dagen därpå vaknade jag tidigt. Jag hade satt klockan på 7 men jag vaknade redan kl.6 och kunde inte sova mer. Jag kände mig så stressad på grund av allt som hänt under natten. När klockan närmade sig halv åtta gick vi och åt frukost och direkt efter frukosten bestämde vi oss för att checka ut och åka till verkstaden där vår bil skulle finnas. Vi körde runt i Helsingborg, vi körde vilse och det tog uppemot 2,5 timma att hitta verkstaden. Så, när klockan nästan var halv elva på förmiddagen fick vi tillbaka vår kära bil och skulle lämna tillbaka hyrbilen till den där Statoilmacken där vi hyrt den. Vi åkte iväg och trodde och att det skulle bli lätt att hitta. Efter 2 timmar av fel svängar, svärande och dåligt humör hittade vi äntligen Statoilmacken där vi lånat bilen.

 

Äntligen kom vi iväg till färjan mot Helsingör, som lägligt nog, finns i Helsingborg. Och äntligen var vi på väg dit vi skulle. Resten av resan gick utan hinder.

 

Men nämner någon ”Statoil” och ”Helsingborg” i samma mening så skriker jag tills öronen blöder!