Mitt liv som Catty

Jag var ute och mötte Jenny idag. Hon hade snott med sig min tröja av misstag när hon åkte till Stockholm över nyåret. Så jag skulle få tillbaka den. När hon och hennes sambo hade blivit hämtade av hennes pappa tänkte jag att jag skulle ta spårvagnen upp till stan igen. Tvåans spårvagn. Den som går den långa vägen upp till stan. Jag hade kunnat vänta 2 minuter på treans spårvagn men jag kände att jag ville ta det lugnt och bara sitta still en längre stund. Det är mycket lugnare och mer fridfullt på tvåans spårvagn. Alla som åker med trean verkar bara ha bråttom och stressar upp sig i onödan. Jag har fått stressa tillräckligt. Därför var tvåans spårvagn perfekt avkoppling en liten stund innan jag tog tag i dagens handlande på Ica mitt i stadens centrum. När jag stod nere vid resecentrum och väntade på spårvagnen kände jag en stor sorg och utmattning i kroppen. Var tog min lycka vägen? Den försvann definitivt med det gamla året. När jag satt där på spårvagnen kände jag mig lite tillfreds med att bara vara. Att bara sitta där och titta ut på Norrköping som svischade förbi.

På tisdag kommer älsklingen hem och är hemma tre veckor. Lyckan kanske kommer och hälsar på då. Om ändå för en liten stund?