Mitt liv som Catty

Det gick inte så bra det här. Jag har sovit mesta delen av dagen och mått psykiskt dåligt. Igår kväll, under nyårsaftonen, fick jag två gråtattacker. Det är inte kul när man är ensam. Ensamheten var så påtaglig att jag nästan skakade i hela kroppen. Idag sov jag bort dagen. Jag vill inte vara ensam här hemma längre. Att vara ensam är det värsta jag vet. Men jag kan inte göra någonting åt saken och det får mig att känna mig hjälplös. Det är inte lätt när man har en fästman som är sjöman och väldigt få vänner i staden. Väldigt få vänner överhuvudaget. Och alla har ju sina egna liv. Det känns nästan som om ingen bryr sig om mig när jag vill umgås. Jag får nästan alltid ett nej till svar. "Jag är upptagen med annat". Jag är en social människa. Har inte jag någon att prata med varje dag så gör jag sådana här dumma saker som att sova bort dagen, ser onödigt mycket på serier eller vankar rastlöst av och an i lägenheten. Nu är det ju inte så att jag ALLTID får ett nej till svar av mina vänner. Men har man så få vänner som jag har så känns det nästan som det. Det kan dröja upp till tre veckor innan någon har tid eller lust att umgås med mig. Det är inte heller världens lättaste att gå ut och skaffa nya vänner när man inte har arbete eller skola att gå till. Och folk skulle nog titta konstigt på mig om jag gick fram till en grupp okända människor på stan och sa: "Hej! Vill ni bli mina nya vänner?".

Jag spenderade iallafall nyårsafton alldeles ensam. Drack Champis vid tolvslaget, skålade med mig själv och tittade ut genom fönstret på alla raketer. Katterna gömde sig under soffan för att dom var rädda för alla ljud som raketerna gav ifrån sig. En timma senare gick jag och la mig och sov bort den för mig deprimerande nyårsaftonen. Samma med nyårsdagen. Fast jag är vaken nu. Jag låg i sängen och sa åt mig själv att skärpa mig. Så jag reste mig upp och satte mig här. Det är väl ändå bättre än att ligga och sova dagen ut och sen sova ännu mer när det blir natt?

Nej, jag mår inte bra. Mitt liv är inte okej. Men jag har ju ett helt nytt år på mig att försöka komma ur det som inte är okej.