Mitt liv som Catty

Nu är det så här va! Jag saknar mitt gamla jag. Den där som alltid gick runt i svart rockgothar-stil. Vad hände liksom? Jag växte ifrån det antar jag. Men jag ser tillbaka på det med nostalgi och ibland återkommer jag till stilen. Men idag är jag mer som en kameleont. Byter stil lika ofta som folk byter strumpor. Ibland gör det mig ledsen att inte vara kvar i mitt tonårs-jag då jag inte brydde mig om vad andra tyckte och tänkte även om jag idag klär mig som jag vill ändå. Men på något konstigt vänster tar jag åt mig mer idag än vad jag gjorde då. Jag har blivit mer hämmad. Och det är riktigt jävla jobbigt rent ut sagt! På något sätt har jag förlorat mig själv och jag måste hitta tillbaka till mig själv.

Vad hände med mig?

---

Update!

Det var ROCKABETTY's inlägg Look at the shell that is you: empty, fragile, weak som fick mig att börja fundera över mig själv och min egen stil. På något sätt fick hennes inlägg mig att öppna ögonen för mig själv. Vem är det jag lurar, egentligen, genom att ständigt vara andra till lags? Mig själv så klart! För att vara lycklig måste jag få bestämma själv vad jag ska ha på mig utan att behöva oroa mig för vad andra kommer att säga.