Varför...?
Varför känner jag mig så ignorerad?
Jag sitter här i min ensamhet och känner hur tiden rinner ifrån mig. Utanför fönstret finns staden där människorna skyndar förbi alla skyltfönster utan att titta på de stackars ensamma skyltdockorna som står där uppklädda för dem. Och här sitter jag. Jag känner mig som en ensam skyltdocka i hopp om att någon ska stanna till och titta på mig, ge mig en blick.
Medan mörkret faller utanför och katterna sover ihopkurade på sängen försöker jag skaka av mig de här känslorna.
Känslan av att vara lämnad ensam i mörkret.
Känslan av att vara ignorerad.
Känslan av misslyckande.
Varför känner jag mig så ignorerad?
Jag sitter här i min ensamhet och känner hur tiden rinner ifrån mig. Utanför fönstret finns staden där människorna skyndar förbi alla skyltfönster utan att titta på de stackars ensamma skyltdockorna som står där uppklädda för dem. Och här sitter jag. Jag känner mig som en ensam skyltdocka i hopp om att någon ska stanna till och titta på mig, ge mig en blick.
Medan mörkret faller utanför och katterna sover ihopkurade på sängen försöker jag skaka av mig de här känslorna.
Känslan av att vara lämnad ensam i mörkret.
Känslan av att vara ignorerad.
Känslan av misslyckande.
Varför känner jag mig så ignorerad?
1
Tankar & känslor
2009-10-22 
17:05:15
Sanna säger:
Finns för dig Nina om du behöver prata.
