Mitt liv som Catty

Jag är riktigt riktigt besviken nu! Han från studion hörde aldrig av sig igår. Jag skickade ett sms till honom där jag undrade om han glömt mig eller om de redan hittat någon som dom hade tänkt att satsa på. Vi får hoppas på att han svarar på det.

På något sätt så skäms jag lite för att jag litade på honom. Litade på att han skulle ringa och boka tågbiljett till mig så att jag kunde åka dit och göra mitt röstprov. Men man börjar alltid tänka om när sådant här händer. Tankar som: "Jag visste i bakhuvudet att det här var för bra för att vara sant" eller "Jag visste väl att jag inte hade förtjänat det här". Men jag får ta mig i nackskinnet, resa mig upp och försöka någon annanstans. Mer kan jag inte göra. För min ambition är nu att komma långt med min röst och min musik. Så är det bara!