Mitt liv som Catty

Vet inte riktigt om det här kommer att bli ett långt eller ett kort inlägg. Men jag känner att jag måste skriva av mig lite. Min älskling åker och arbetar imorgon. Då han är sjöman är han borta flera veckor i streck för att sedan komma hem och vara hemma lika länge som han varit borta. I vilket fall som helst börjar jag känna mig väldigt ensam när han har varit borta i ungefär en halv vecka och då brukar det vara ett antal veckor kvar innan han kommer hem. Men jag har ju vant mig vid det här. Men jag hatar att vara ensam. Jag älskar närhet. Därför är jag glad att jag har två gosiga katter. Men det är ju inte samma sak. Jag hoppas att min ensamhet inte kommer att kännas så tung som den har gjort de senaste gångerna han har varit och jobbat. Nu ska jag ju dra igång mitt projekt med en ny skiva då Cubase nu är installerat på datorn. Men de första dagarna ska jag försöka minnas hur programet funkar. Det var ett tag sen jag höll på med Cubase. Men det ska väl inte vara så svårt? Eller?

Ikväll ska jag mysa med min älskling så det slår heta lågor och imorgon ska jag svälja mina tårar när han går till tågstationen. Vet inte om jag följer med honom för att vinka av honom. Men det märker jag väl då. Jag blir så gråtfärdig när han åker iväg. Men det ordnar sig. Det ordnar sig alltid. Jag har varit väldigt känslig den senaste tiden. Gråter för minsta lilla. Har jag råkat ut för en jobbig PMS-period eller har jag bara blivit knäpp? Vi håller tummarna för PMS. För då vet jag iallafall vad det beror på.

Nu ska jag gå och läxa upp lilla Maya för att hon envisas med att tugga på min mobilladdare. Dumma katt!!

(Det blev visst ett halvlångt inlägg....hmm!)