Mitt liv som Catty

Att skriva på sin självbiografi är som att gå i självterapi. Man behöver inte spendera flera timmar och flera tusen kronor för att gå till en psykolog. Iallafall behöver inte jag göra det. Och det är jag tacksam för. För när det väl kommer till kritan så har en oanställd fattig ungdom som jag inte råd att gå i terapi. Därför skriver jag på min självbiografi istället. Det är med blod, svett och tårar som jag knappar ner orden i worddokumentet. Ibland tar det stopp och då är terapisessionen över. Då går jag och gör någonting annat. Men när den där känslan av tyngd och hopplöshet dominerar i kroppen är det dags för en ny terapisession. Då sätter jag mig vid datorn, gräver i mitt inre och än en gång knappar ner orden som svämmar över i mig i worddokumentet. Det är lång väg kvar tills resultatet är fulländat och klart. Men förhoppningsvis har det hjälpt mig att förstå mig själv bättre.