Mitt liv som Catty

Jag har äntligen börjat skriva på min självbiografi. Dock har jag inte skrivit någon konkret början och det jag har skrivit har ingen direkt struktur men här kommer ett smakprov ur det jag skrivit hittills:

"Det känns lite konstigt att tänka tillbaka så långt bakåt i tiden. Jag har starka minnesbilder av en massa saker som hände under min uppväxt. När jag sätter mig ner för att tänka på min barndom är det inte några trevliga minnesbilder som dyker upp. Just då tänkte jag inte så mycket på det. Det var en del av min vardag. Det var det jag kände till och det som var rätt just då.

Det var ofta jag fick vara uppe till sent på natten oavsett vilken dag på veckan det var. Under ett flertal av veckans sju dagar var min far berusad. Men han var aldrig elak eller aggressiv. Han var den snällaste pappan som en liten flicka kunde ha. Men spriten fanns där hela tiden. Men det var ingenting som jag tänkte på då.

Visst fanns det stunder då mina föräldrar grälade. Men vilka föräldrar grälar inte? Jag kommer dock aldrig ihåg vad de grälade om. Det jag kommer ihåg är att far var berusad nästan varje gång ett gräl bröt ut. Men han gjorde mamma aldrig illa. Inte vad jag kommer ihåg i alla fall. Jag brukade alltid lägga mig i grälen för att jag var rädd att någon skulle fara illa. Jag ställde mig och skrek: ”Sluta!” på finska och slog till min pappa på ett eller annat sätt så att han skulle sluta skrika på mamma. Nästan varje gräl slutade med att mina föräldrar var arga på mig och satte sig i ett varsitt rum i huset för att lugna ner sig. Där satt jag, ensam, nöjd med att jag lyckats få dem att sluta skrika på varandra. Men även ledsen och förvirrad över att jag inte förstod varför de grälat. Var det mitt fel? Var det jag som hade orsakat konflikten? Dom hade ju till slut blivit arga på mig och skrikit åt mig att hålla tyst och hålla mig undan. Det var ju mitt fel. Eller?

Jag var en väldigt bestämd ung dam, fick jag höra väldigt ofta. Men hur har mina föräldrars gräl påverkat mig egentligen? Idag är jag rädd för konflikter. Jag börjar lätt gråta och blir rädd så fort någon visar aggression eller irritation. Ja, det kan vara en sinnesstämning av lätt irritation. Jag blir ändå rädd. Rädd att det ska bryta ut i bråk eller gräl. Rädd att jag ska hamna i samma situation som när jag var liten och mina föräldrar grälade. Ensam och utan förståelse för vad som hänt och om det verkligen var mitt fel."