Nytt smakprov ut min självbiografi.
Det går sakta men säkert framåt med min självbiografi. Därför tänkte jag än en gång dela med mig av ett stycke ur biografin. (Tänk på att inget av det här är korrekturläst och att det är en grov mall som kan komma att ändras tills "slutprodukten" är klar).
15 minuter i centrum
Höga förväntningar hade jag inför livet efter gymnasiet. Dock hade jag ingen aning om vad jag ville uppnå. Jag var bergsäker på att alla svar till alla mina frågor fanns därute någonstans. Svaren på de frågorna jag inte hade vågat ställa än. Frågor som förmodligen skulle ställa till med trubbel för mig. Men vad visste jag? - Ingenting!
Jag hade ambitionen att bli en intelligent och sofistikerad estet som lever för sin poesi och musik och som försöker finna tröst i konst av alla slag och fikabesök med likasinnade vänner. Men det kanske var så att ödet hade annat i tankarna för mig. Jag kunde ju inte annat än att vara mig själv. Dock hade jag rädslan att bli en medel-Svensson, som dag efter dag sliter på arbetet som man egentligen vantrivs med och som i slutet av dagen kommer hem till två tonåringar och en sur make som heller inte trivs på sitt arbete. Men jag antar att jag inte är den enda som drömmer om att betyda någonting för detta betongbeklädda samhälle. Men jag kan fortfarande inte göra annat än vara mig själv. Så jag drömmer vidare om att kunna vara en fri själ som lever för konsten, poesin och musiken. Jag lever på förhoppningarna att en dag faktiskt betyda någonting för detta kaotiska och tidspressade samhälle. Även jag kanske kommer att ha mina 15 minuter i centrum av allas uppmärksamhet. Mycket kan hända på 15 minuter...
av: Nina Kaakinen
Höga förväntningar hade jag inför livet efter gymnasiet. Dock hade jag ingen aning om vad jag ville uppnå. Jag var bergsäker på att alla svar till alla mina frågor fanns därute någonstans. Svaren på de frågorna jag inte hade vågat ställa än. Frågor som förmodligen skulle ställa till med trubbel för mig. Men vad visste jag? - Ingenting!
Jag hade ambitionen att bli en intelligent och sofistikerad estet som lever för sin poesi och musik och som försöker finna tröst i konst av alla slag och fikabesök med likasinnade vänner. Men det kanske var så att ödet hade annat i tankarna för mig. Jag kunde ju inte annat än att vara mig själv. Dock hade jag rädslan att bli en medel-Svensson, som dag efter dag sliter på arbetet som man egentligen vantrivs med och som i slutet av dagen kommer hem till två tonåringar och en sur make som heller inte trivs på sitt arbete. Men jag antar att jag inte är den enda som drömmer om att betyda någonting för detta betongbeklädda samhälle. Men jag kan fortfarande inte göra annat än vara mig själv. Så jag drömmer vidare om att kunna vara en fri själ som lever för konsten, poesin och musiken. Jag lever på förhoppningarna att en dag faktiskt betyda någonting för detta kaotiska och tidspressade samhälle. Även jag kanske kommer att ha mina 15 minuter i centrum av allas uppmärksamhet. Mycket kan hända på 15 minuter...
av: Nina Kaakinen
3
Skrivprocessen
2009-08-25 
23:32:01
D E L L A säger:
Hallå där :)!
Nu är det så att jag vill nå min besöksrekord igen.
Och jag ursäktar om detta stör, men det är sjukt kul när folk läser & kommenterar. Så det skulle vara sjukt snäll om du kunde hjälpa till och nå min besöksrekord!
D E L L A säger:
sv; Oj, alltså att du blir 70 typ nununu? xD
Alla andra stannar i sina ålder.
Victoria säger:
Jag ville heller aldrig bli den som misstrivs på sitt jobb. Därför har jag redan hoppat av två utbildningar och skulle inte tveka att hoppa av en tredje om det inte känns rätt. Jag vill inte utbilda mig för utbildandets skull. Det man gör ska kännas rätt - från magen! Först då är det bra nog :)
