Mitt liv som Catty

Jag hade tänkt att ägna hela eftermiddagen åt att fundera och klura på hur jag ska komma vidare med min sång och den sångkarriär jag vill ha. Jag har inte undersökt så noga om det finns möjligheter i Norrköping att få in en fot i den branchen, men jag tvivlar starkt på det. Jag tycker om att skriva musik och texter men jag älskar att sjunga och kan mycket väl tänka mig att lägga min röst på någon annans låt. Det skulle bli en riktigt rolig erfarenhet för mig då jag känner att mitt egna musikskrivande inte går så bra just nu. Jag kan berätta att när jag var 15 år spelade jag in en låt tillsammans med min pappa. Det var en ballad som han skrivit på finska och som jag då fick spela in sången på. Den var sedan med i en finsk radiotävling i SR och vi kom på plats 5 med den. Det tråkiga var att dagarna innan vi spelade in den i en studio blev jag genomförkyld och det hörs på sången. Men fick ändå höra att jag hade en sexig röst. Hihi! Ganska pinsamt att stå där som 15-åring och höra folk gå fram till min pappa och säga: "Din dotter har en sexig röst!". Haha!

I vilket fall som helst sätter jag gärna min röst på någon annans musik! För jag älskar att sjunga!

"Att vara stark": http://www.ubetoo.com/player.aspx?mediaid=26677

Idag laddade jag upp ytterligare två låtar på Ubetoo.com. Titlarna är "The things that I like" och "I belive in you". Lyssna på dem här nedanför eller gå in via länkarna längst ner. Sprid gärna min musik till andra via länkarna.









"The things that I like": http://www.ubetoo.com/player.aspx?mediaid=26620
"I believe in you": http://www.ubetoo.com/player.aspx?mediaid=26621

Jag har blivit medlem på en ny musiksida som heter Ubetoo.com där jag kan ladda upp min osignade musik så att folk kan lyssna på den.











Sprid gärna dessa länkar vidare:

"Hold on": http://www.ubetoo.com/player.aspx?mediaid=26612
"Down the hall":  http://www.ubetoo.com/player.aspx?mediaid=26611

Tittade igenom min musikvideoblogg från igår och jag låter väldigt ansträngd och falsk i rösten. WHY??!! Vad har hänt? Frågar jag mig själv. Dags att börja öva sång igen då. Tills jag kommit in shape så får ni nöja er med mina musikvideos så länge.

Jag är lite orolig inför tisdag och vad de ska tycka om mitt utseende. För faktum är ju att jag är överviktig. Men för att stilla min oro så sökte jag efter överviktiga artister på Google och hittade en amerikanska som heter Beth Ditto som sjunger i bandet The Gossip. Jag menar; - Kan hon, kan jag!!

Jag har blivit tilldelad värsta once-in-a-lifetime-chansen nu. Igår skickade ju jag ett mail till ett skivbolag eller en studio som har kontrakt med ett skivbolag och som söker sångerskor. Idag fick jag ett sms från dom där de skrev att om jag var intresserad av att göra ett röstprov så skulle jag ringa. Jag ringde och det bestämdes att på tisdag ska jag till Stockholm och göra ett röstprov. Om de gillar det dom hör så blir min väg som artist klar för mig. Om inte så får jag resa mig upp och testa hos någon annan. Men i vilket fall som helst så är jag väldigt glad att jag fått den här chansen! JAG SKA PÅ STUDIOAUDITION I STOCKHOLM PÅ TISDAG!!! WOOHOOO!!!! Wish me luck!!

Nu är det dags för mig att göra någonting med min röst och min musik! Det är ju musiker jag vill bli. Jag blev medlem på en sida som heter Vi Musiker där skivbolag och andra musiker söker sångare/sångerskor och andra bandmedlemmar. Jag blev medlem där mest för att försöka ta kontakt med olika skivbolag. Har redan skickat in en "intresseanmälan" till ett skivbolag som söker sångerskor. Så håll tummarna för mig nu!

Om jag kunde hitta en inspelningsstudio som inte tar mycket betalt för att spela in en låt eller en hel skiva så skulle min lycka vara gjord! Jag vill spela in åtminstone en fullständig låt med sång, trummor, gitarr, bas och kanske piano. Och sen göra en ny bra musikvideo.

Idag är det tisdag. Tisdag innebär körrepetition på Matteusgården. Körrepetiotion innebär att Nina måste öva lite solosång idag. Solosång innebär "Memory"  ur Cats. Har jag tur kanske någon i kören är snäll nog att filma mig när jag repeterar med körledaren. Då blir det förhoppningsvis en musikvideoblogg med "Nina-sjunger-Memory-ur-Cats-live-i-körsalen-på-Matteusgården".

De senaste två åren har jag inte tagit min musik så seriöst. Jag saknar musiken något oerhört och är arg på mig själv för att jag inte gör någonting åt det. Jag har fortfarande gitarren i sitt fodral stående på gitarrstället, jag har min synth inkopplad och redo att användas och jag har mina sångnoter prydligt instoppade i bokhyllan. Det är hur lätt som helst att börja igen. Så varför gör jag inte det då? Kan vara att jag är så trött att trampa på samma ställe med musiken. Jag vill att det ska hända någonting. Men för att det ska kunna hända någonting så måste jag själv se till att det händer. Jag har ju några månader på mig att tänka till ifall jag ska söka till idol 2010 eller inte.

...så då får jag göra mitt bästa med att berätta istället. Musikvideon jag visar er i mitt föregående inlägg. Jag och Madeleine kom fram till att vi inte har haft så här roligt på väldigt länge och har lovat att fortsätta så här. Kanske spela in en liten kortfilm eller en till musikvideo.

Jag tänkte berätta lite om inspelningseftermiddagen för er. Madeleine kom hem till mig strax innan två på eftermiddagen. Efter lite prat slog vi våra kloka huvuden ihop för att skapa den hittills bästa musikvideon vi gjort på egen hand. (Vår första musikvideo och vår bästa...haha).

Här har ni "hemligheterna" bakom detaljerna:

"Den blodiga kniven" skapade vi med hjälp av en vanlig kökskniv insmetad i ketchup, krossade tomater och chilipulver.

"Blodpölen i sängen" gjordes med hjälp av vitt smörgåspapper, oljefärger och Madeleines och min ändlösa kreativitet och känsla för konst (hihi).

"De smärtfyllda tårarna" i badrumsscenen och i slutet framtvingades av hackad lök. (Jag tror jag aldrig sett Madeleine så glad när tårarna började rinna på mig. Vi hade nämligen tidigare under scenen i cellen, som är uppe i mitt vindsförråd, försökt klämma fram lite tårar genom att tänka sorgliga tankar och sorgliga scener ur stora filmer, men det funkade inte. Vi testade till och med att prata gamla minnen så att vi skulle börja skratta så vi grät för att kunna klämma fram tårarna. Men icke. So, ladies and gentlemen, LÖK fungerar alltid....haha!!)

Blåmärkena i mitt ansikte är självklart påsminkat. Hoppas ni ser dem i videon.

Så, mycket skratt och tårar skapade den här videon. Och vi är helnöjda. Eller jag är iallafall det....