Mitt liv som Catty

Det är skönt att vara hemma. Idag har jag bara slappat medan älsklingen varit på golfbanan. Chaya-chan kom också förbi en sväng under kvällen. Vi gosade med kattungar, pratade om allt möjligt och tittade på 1 och ett halvt avsnitt av Arkiv X innan hon var tvungen att bege sig hemåt.

Nu ska jag avrunda den här dagen med en skön dusch och sen övertala maken att krypa ner i sängen med mig.

Godnatt!

Igår kväll kom jag hem från min semester i Finland tillsammans med mina föräldrar och Sanne. Vi åkte från Kemi kl.02.45 svensk tid och jag var hemma kl.19.45. Vi lämnade av mina föräldrars packning hemma hos dem innan vi skjutsade hem Sanne till sin mamma och sen var det min tur att äntligen komma hem.

Sanne och jag videobloggade lite smått under resan och jag kommer ladda upp dem här på bloggen så småningom, förhoppningsvis nu under dagen om jag orkar och hinner. Men jag lovar, det kommer!

När jag kom hem möttes jag av tre katter som saknat mig. Maya började jama på mig så fort jag kom innanför dörren och hon var inte tyst förrän kanske en kvart senare. Hon skällde väl ut mig för att jag inte varit hemma på en vecka. Lilleman blev överlycklig när jag kom hem. Han ville gosa och började jama som om världen gick under när jag inte hade tid att gosa, då jag höll på att packa upp all packning. Walle luktade på mig, fnös åt mig med en sur blick och höll avståndet ett par timmar. Sen kunde han förlåta mig för att jag varit borta hemifrån så länge och attackerade mig med gos när jag skulle sova.

När jag traskade in i sovrummet med min resväska möttes jag av 5 busiga kattungar som sprang rakt emot mig när jag kom in. Dom är nu lite över 4 veckor gamla och väldigt livliga. De har börjat våga sig ut på äventyr i hela lägenheten och följer gärna efter mig eller älsklingen när vi går runt här hemma.

Nu ligger alla kattungar och sover. En sköldpaddsfärgad ville prompt upp i sängen så nu ligger den på min fot och sover där jag sitter i sängen.

Ett inlägg om Finlandsresan kommer lite senare idag. Jag lovar!!

Jag och Sanne avslutar den här kvällen med att se på Despicable me, äta vattenmelon och Piggelin. Imorgon ska vi upp tidigt och ta hand om det sista här hemma innan avresan.

Vi ses när jag kommer hem igen.

Hej då, Sverige för en stund!

Klockan är över nio på kvällen och jag har fortfarande inte packat min resväska. Så jag tror det är dags att sätta fart med det nu...

Den hemska smärtan i min rygg talar om för mig att jag lever, även om det känns som att jag håller på att dö.

Snart kommer Sanne hit och dumpar av sin resväska, hjälpa mig med att gå ut med soporna och sen tar vi oss bort till Folkparken för att umgås lite med Sannes pappa, som är min bror.

Ikväll måste jag hinna dammsuga och svabba golvet i hallen, diska bort all disk, byta sängkläder i sängen, plockan undan lite, bli klippt i håret, duscha, välja ut cd-skivor att lyssna på i bilen samt packa min resväska. För imorgon bär det av mot Finland.

Jag vaknade avslappnad och tänkte: "Det här kommer gå bra!"...Tog 117 till Norr Tull för att sedan kunna ta Campusbussen till Campus Valla...Stiger av bussen och det knäcker till i ryggen. "What the hell?!" Tänker jag. Går med små försiktiga steg till Campusbussens hållplats med Ariena-chan i telefonluren. Har svårt att andas och smärtan trycker på i skulderbladen. Tänker: "Jag måste få sitta ner!" Väntar en kvart innan bussen kommer, stiger på medan ryggen skriker av smärta och sätter mig. Vågar inte röra mig förrän framme på Campus. Stiger av bussen, går till tentasalen och tänker: "Det här får gå som det går!" samtidigt som jag nästan vill dö för att jag har ont i ryggen. Klockan slår åtta. Får tentamenspapprerna. Skriver tentan. Konstaterar att jag pluggat på fel saker och svarar inte på alla frågor. Är klar en halvtimma senare men måste vänta till klockan slår nio. Lämnar in tentan, går bort till busshållplatsen, fortfarande ont i ryggen. Pratar med Chaya-chan i telefon hela vägen hem till Norrköping, förutom några enstaka sekundrar när våra telefoner inte vill samarbeta. Kommer hem och tänker: "SPIKMATTA!" och lägger mig på den en stund. Och nu sitter jag här och tänker: "Det är sommarlov! Vad f*n ska jag hitta på nu??!"

Imorgon, tidigt på morgonen, måste jag åka till Campus Valla i Linköping och skriva tentamen i ämnet Livsfrågor och världsbilder i Bibelns värld. Det är min sista tentamen innan jag får ta sommarlov. Så när jag skrivit klart min tentamen och lämnar in den till salsvakten kommer jag sucka lättat och gå ut i sommarsolen och njuta hela vägen hem till Norrköping.

När jag kommer hem måste jag dock slita med städning, som jag egentligen skulle ha gjort häromdagen men som jag totalt struntade i.

Någon gång under eftermiddagen eller kvällen kommer Sanne hit och ska sova över för på tisdag blir vi hämtade av mina föräldrar kl.8.00 då vi ska gasa iväg högre upp i landet för att ta oss över den Svenska gränsen till Kemi i Finland för att bo i en till två veckor hos släktingar.

Det ska bli så skönt att komma ifrån hemmet en stund och bara njuta av att inte behöva göra någonting som måste göras.

Hur det blir med bloggandet får vi se. Jag kanske får låna internet av någon där borta eller så torrbloggar jag varje kväll och publicerar allt i ett långt reseinlägg sen när jag kommer hem.

Om jag orkar och hinner kanske jag ordnar några tidsinställda inlägg innan jag åker så att ni har någonting att läsa medan jag är borta.

Nu ska hag fortsätta att försöka plugga en liten stund till så att tentan imorgon inte går helt åt skogen.

Men först ska jag ta en piggelin...

Jag har försummat städningen här hemma så imorgon ska jag ta rejäla tag och dammsuga, torka golv, plocka undan, rensa, damma av hyllor etc. Det behövs. Hoppas att det inte blir så där dödande hett bara.

Jag tror att alla, eller åtminstone de flesta, människor någon gång i sitt liv når en punkt där man börjar ifrågasätta sig själv, sina mål och var man är på väg i livet. En del kanske kommer till den där punkten mer än en gång i sitt liv. Jag antar att det är någonting som man måste gå igenom för att lära sig nya saker om sig själv för att sedan kunna fortsätta som en förnyad människa.

Jag känner att jag har hamnat i något slags still, där dag ut och dag in är samma, där ingenting känns bra och där det känns som om man missar någonting.

Det är bara jag som kan förändra detta.

Mycket har känts oklart och jag vet inte var jag är på väg. Jag ser inte vägen, jag ser inte målet och jag ser inte vad som skulle kunna hända på vägen. Detta har orsakat mycket självtvivel.

Jag vet att jag har bra egenskaper och jag vet att det finns saker som jag är duktig på. Men jag vet inte hur jag ska använda dessa egenskaper för att berika mitt liv och finna en mening.

Jag vet också att jag inte är helt nöjd med mig själv och mitt liv på alla plan. Vem vet, man kanske aldrig kommer att bli riktigt nöjd. Men jag är villig att försöka.

Det jag först och främst vill ändra på hos mig själv är min kropp. Mitt utseende. Jag vill få bort min stora mage, mina enorma lår och överarmar, valkarna på ryggen och den irriterande dubbelhakan.

Jag inser att jag i flera års tid lovat mig själv, och andra, att jag ska gå ner i vikt. Men jag har aldrig riktigt tagit tag i saken. Jag har inget annat att skylla på än att jag ogillar förändringar. Och för att komma över det så kan jag inte annat än att faktiskt kasta mig huvudstupa rakt in i förändringens process.

Jag behöver det.

Jag är skyldig mig själv det.

De senaste dagarna har jag funderat en hel del kring en himla massa saker. Jag känner att jag inte trivs med mig själv just nu och att jag behöver ändra på en hel del. Därför inom de närmsta dagarna, kanske till och med imorgon, kommer jag att publicera ett ganska långt inlägg här på bloggen. Ett inlägg som ska hjälpa mig att se vad det är jag behöver ändra på och ge mig själv inspiration till att förändra mig själv, för det är någonting som jag känner att jag behöver.

Jag har funnit full inspiration här hemma. Med den dramatiska fantasi jag har, har jag börjat skriva fanfictions på engelska. Jag har två på gång. En är baserad på C.S.I. Miami och den andra är en egen spin-off av Angel med vampyren Spike i huvudrollen. Man behöver ju få utlopp av sin fantasi på ett eller annat vis och att skriva är det bästa verktyget för mig.

Förresten så har några av mina små sötnosar (kattungarna alltså) öppnat sina ögon. Och dom har växt så att det har knakat om dem. XD

Jag måste ha varit helt utmattad för jag sov som en stock hela natten och hela förmiddagen. Jag vaknade inte för någonting. Inte ens min väckarklocka som jag satt på ringning till kl.09.00. Dock har jag ett svagt minne av att jag reagerat på att mammakatt Maya skrapat på dörren till sovrummet och velat komma in eller gå ut och jag har även ett svagt minne av att jag faktiskt släppte henne in och ut när hon vill det. I vilket fall som helst så vaknade jag inte förrän kl.12.09 idag. Det är inte så konstigt att jag varit utmattad. Sen kattungarna föddes i måndagskväll har jag gått i två dygn och varit orolig och hoppat till vid varje rörelse och pip som de små gjorde. Jag läste någonstans att det är de första två/tre dygnen som är mest kritiska och det finns chans att någon kattunge dör under den tiden om den inte är tillräckligt stark. Men igår kväll kunde jag äntligen släppa min oro av någon anledning vilket i sin tur ledde till att jag sov länge idag.

I eftermiddag ska jag öva sång med Linnéa igen. Jag har spelat in bakgrundsmusiken till sången på min synth så nu behöver jag inte stå och kompa hela tiden utan jag kan koncentrera mig på sången istället.

Men innan Linnéa dyker upp har jag bestämt att jag ska både dammsuga och torka golv. Det behövs verkligen!

Det tittade inte ut några kattungar inatt. Maya lurade mig. XD Så jag får vänta ett tag till.

Det är söndag och jag är supertrött. Tur att man inte behöver göra så mycket idag.

Jag har låtit dagarna passera utan att jag ens tittat åt bloggen. Jag har undvikit den lite grann. Men nu hoppas jag på att min bloggtorka ska gå över och att jag ska finna ny inspiration.

Jag tittar in nu för att det verkar som att jag inte kommer få sova så mycket inatt. Min lilla misse Maya verkar ha fått förvärkar så jag hoppas och håller tummarna för att våra minimissar tittar fram inatt. Just nu ligger Maya i sovrummet på golvet och ser obekväm ut i sig själv. Hon spinner och ibland vankar hon rastlöst av och an. Men vi får se vad som händer. Det kan ju vara ett falskt alarm.


Idag har jag sjungit tillsammans med min älskade vän Linnéa. Vi lärde känna varandra när vi gick i samma klass i gymnasiet som vi lämnade för 6 år sen. Vi träffas med jämna mellanrum och umgås. För några dagar sedan frågade jag henne om hon ville sjunga en sång med mig, som jag komponerat själv och hon tyckte det var en jättebra idé. Hon kom hem till mig idag, vi plockade fram min synth, noterna som jag skrivit och så sjöng vi i stämmor. Det var så kul att vi bestämde oss för att sjunga upp låten inför publik i kyrkan om två veckor (jag ska sjunga på sverigefinska kyrkans våravslutning och föreslog att hon skulle sjunga duett med mig). I veckan ska vi träffas för att öva mera tillsammans så att låten verkligen sitter när vi ska framföra den.

För att hålla mig vaken en stund till ska jag sysselsätta mig med att titta på det senaste avsnittet av Supernatural och Bones.

Idag har jag haft ganska fullt upp. Vilket i sin tur innebär att jag inte har haft tid att blogga.

Jag var på sista lektionen för "Stärk din självkänsla"-kursen. Den här sista gången skulle vi ta med oss en sak hemifrån som hade ett sentimentalt värde. Jag tog med mig min gitarr, jag berättade för dem att det är min käraste ägodel och så framförde jag en sång för dom. Detta var så uppskattat att jag fick en förfrågan om att eventuellt spela på en examensvernissage på fredag. Jag gav mitt telefonnummer och mail till tjejen som frågade och hon sa att hon skulle höra av sig. Så håll tummarna för mig nu att jag får spela på fredag. Även om jag inte får någonting betalt så är det ändå ett sätt att marknadsföra mig själv på. Jag behöver ju synas och höras lite mer bland folk med min musik.

Nu är klockan iallafall jättemycket och det är än en gång dags för min skönhetssömn.

Idag har jag tänkt tillbaka på min barndom och hur jag växte upp med en pappa som spelade på sina instrument dagarna ut och in. Det är från honom jag har fått mitt musikintresse och det är jag tacksam för.

Efter en nostalgitripp till min barndom är det nu dags att gå och lägga sig. Klockan är alldeles för mycket och jag behöver ju min skönhetssömn.

Godnatt kära läsare!

Så här på en tisdageftermiddag vill jag tala om för hela världen att jag känner mig fruktansvärt omotiverad till det mesta just nu. Jag försöker definiera mig själv, hitta en balans i mitt inre så att jag slipper känna mig omotiverad, tung i huvudet, deprimerad. Det känns som om jag har hela världens problem på mina axlar fast det bara är mina egna som dag efter dag ökar på tyngden ännu mera och ger mig stela axlar och huvudvärk.


Ibland räcker inte orden till att beskriva hur jag mår. Det är så mycket som virvlar runt i mitt huvud just nu. För mycket. Och jag vet inte vilken tanke jag ska börja med.

Nu har jag kommit hem från simningen och det var riktigt skönt. Nu ska jag ta det väldigt lugnt en liten stund och sen ska jag laga mat och baka chokladmuffins. XD

Det blev inte så mycket bloggande igår och jag har kanske lite dåligt samvete över det.

Idag har det bestämts ett datum för en Finlandsresa jag ska göra med mina föräldrar och min brorsdotter Sanne. Vi ska till Kemi, som ligger i norra Finland, och hälsa på släktingar. Den 14 juni bär det av och jag har bestämt att vi ska vara hemma en dag innan midsommar. Men vi får se vad de andra säger om den saken. Kul ska det bli iallafall. Vi ska bila upp hela vägen till Haparanda för att sedan köra ytterligare cirka 30 km in mot Finland, där Kemi ligger. Hur jag ska lösa det här med bloggandet under tiden jag är där vet jag inte. För jag har inget mobilt bredband att ta med mig. Men det finns säkert någon att låna internet av däruppe. Konstigt vore det ju annars. Kameran ska packas med och likaså min minidator. Men det är ju en hel månad kvar så jag behöver inte oroa mig för vad jag ska ta med mig än. Jag skriver en lista när det börjar närma sig avfärd.

I eftermiddag ska jag och Chaya-chan till badhuset och simma. Det ska bli så skönt! Men först ska vi äta lunch hemma hos mig.

Det finns en hel del som jag ligger efter med i skolarbete så därför ska jag ta mig till stadsbiblioteket imorgon bitti och sitta där i några timmar och plugga. Hemma får jag ingen motivation till att plugga och hemmet är inte till för plugg. Den är till för lugn och harmoni. Därför ska jag i fortsättningen göra alla mina läxor på stadsbiblioteket eller någon annanstans som inte är hemma. Hemma blir man distraherad av en massa annat. Hemma har man lätt att skjuta fram saker.

Imorgon ska jag ta tag i saker!