Min Helsingforskryssning
Första kvällen ombord (fredagen den 4 mars) åt vi lyxmiddag på Bistro Maxime på Silja Line färjan Serenade. Min middag bestod av oxfilé med klyftpotatis och en god sås. Servitriserna var fruktansvärt trevliga och vi fick jättebra service. Vår servitris räknade ut (på nåt konstigt vänster) att jag är svenskfödd med finska föräldrar. Under måltiden kom kocken ut för att fråga om allt var till belåtenhet. När vi ätit klart fick vi ta av deras dessertbuffé helt gratis på grund av "krångel" med Ariena-chan's och Chaya-chan's mjölkfria matbeställning.
Lördagen (den 5 mars) var mindre lyckad för min del. När vi på morgonen skulle gå och äta frukostbuffé på Buffé Serenade, lyckades klumpiga jag stuka foten på sista trappsteget ner till restaurangen. Det var jättepinsamt att sitta där på golvet, inför en massa människor som kom och gick, och storgråta för att det gjorde så satans ont i min fot. Jag fick akut hjälp av färjans sjukpersonal som beordrade mig att ta mig till akuten i Helsingfors för röntgen. Så min dag i Helsingfors fick jag spendera på akuten och sen åka direkt tillbaka till färjan för att vila medan mina resekompisar strosade runt på stan och hade trevligt. De var jätteprofessionella på sjukhuset och jag blev känd ganska snabbt bland sjuksköterskorna för att jag var var svensk. Många av dem trodde att jag inte kunde prata finska alls men det reddes ju ut ganska snabbt. Jag förklarade på min knackliga finska att jag är född i Sverige men har finska föräldrar. I vilket fall som helst så visade det sig att ett ledband i min fotled gått delvis av och att jag måste ha ett sorts fotstöd på foten i sex veckor. Nu i början måste jag gå med kryckor för jag inte kan stödja mig helt på foten utan att det gör fruktansvärt ont.
Från sjukhuset sen tog jag mig tillbaka till färjan med hjälp av taxi, åt lunch bestående av köttbullar, potatismos och lingonsylt och somnade i hytten och vaknade när tjejerna kom från sin stadsrunda.
På kvällen åt vi på samma ställe som kvällen innan men vi blev besvikna på servicen den här gången för att de bytt personal. Min middag bestod av grillad polenta. Under kvällen/natten gick tjejerna iväg för att dansa på färjans nattklubb medan jag stannade kvar i hytten för att jag varken hade ork eller lust att hoppa runt med kryckor på ett ställe som förmodligen skulle vara full av onyktra människor som inte har respekt för en ofrivillig invalid. Innan tjejerna gick iväg för att dansa hade vi trevligt i hytten istället med god dricka och mycket skratt.
På söndagen (6 mars) var det hemfärd efter frukostbuffé på färjan. Jag sov gott i bussen nästan hela vägen hem från Stockholm till Norrköping. Väl hemma konstaterade jag att jag hade ont i hela kroppen av ansträngningen med ett trasigt ledband och kryckor.
Ariena-chan skulle sova över hos oss för att hennes tåg inte skulle åka hem till Skåneland förrän måndag-morgon. Under söndageftermiddagen kom hennes syster med flickvän på besök hos oss och vi åt fruktsallad med glass. Under kvällen förhörde Ariena-chan mig inför min tenta som jag skulle ha haft idag men som jag missade på grund av värk i foten och ett fruktansvärt illamående. Och nu sitter jag här i divanen i soffan med foten i högt läge och väntar på att få i mig lite lunch som älsklingen lagar.
Det var min Helsingforskryssning!
(De här två bilderna är tagna av Ariena-chan i Helsingfors. Jag fick bilder av henne för att jag själv inte hade möjlighet att fota pga min sjukhusvistelse).
Lördagen (den 5 mars) var mindre lyckad för min del. När vi på morgonen skulle gå och äta frukostbuffé på Buffé Serenade, lyckades klumpiga jag stuka foten på sista trappsteget ner till restaurangen. Det var jättepinsamt att sitta där på golvet, inför en massa människor som kom och gick, och storgråta för att det gjorde så satans ont i min fot. Jag fick akut hjälp av färjans sjukpersonal som beordrade mig att ta mig till akuten i Helsingfors för röntgen. Så min dag i Helsingfors fick jag spendera på akuten och sen åka direkt tillbaka till färjan för att vila medan mina resekompisar strosade runt på stan och hade trevligt. De var jätteprofessionella på sjukhuset och jag blev känd ganska snabbt bland sjuksköterskorna för att jag var var svensk. Många av dem trodde att jag inte kunde prata finska alls men det reddes ju ut ganska snabbt. Jag förklarade på min knackliga finska att jag är född i Sverige men har finska föräldrar. I vilket fall som helst så visade det sig att ett ledband i min fotled gått delvis av och att jag måste ha ett sorts fotstöd på foten i sex veckor. Nu i början måste jag gå med kryckor för jag inte kan stödja mig helt på foten utan att det gör fruktansvärt ont.
Från sjukhuset sen tog jag mig tillbaka till färjan med hjälp av taxi, åt lunch bestående av köttbullar, potatismos och lingonsylt och somnade i hytten och vaknade när tjejerna kom från sin stadsrunda.
På kvällen åt vi på samma ställe som kvällen innan men vi blev besvikna på servicen den här gången för att de bytt personal. Min middag bestod av grillad polenta. Under kvällen/natten gick tjejerna iväg för att dansa på färjans nattklubb medan jag stannade kvar i hytten för att jag varken hade ork eller lust att hoppa runt med kryckor på ett ställe som förmodligen skulle vara full av onyktra människor som inte har respekt för en ofrivillig invalid. Innan tjejerna gick iväg för att dansa hade vi trevligt i hytten istället med god dricka och mycket skratt.
På söndagen (6 mars) var det hemfärd efter frukostbuffé på färjan. Jag sov gott i bussen nästan hela vägen hem från Stockholm till Norrköping. Väl hemma konstaterade jag att jag hade ont i hela kroppen av ansträngningen med ett trasigt ledband och kryckor.
Ariena-chan skulle sova över hos oss för att hennes tåg inte skulle åka hem till Skåneland förrän måndag-morgon. Under söndageftermiddagen kom hennes syster med flickvän på besök hos oss och vi åt fruktsallad med glass. Under kvällen förhörde Ariena-chan mig inför min tenta som jag skulle ha haft idag men som jag missade på grund av värk i foten och ett fruktansvärt illamående. Och nu sitter jag här i divanen i soffan med foten i högt läge och väntar på att få i mig lite lunch som älsklingen lagar.
Det var min Helsingforskryssning!
(De här två bilderna är tagna av Ariena-chan i Helsingfors. Jag fick bilder av henne för att jag själv inte hade möjlighet att fota pga min sjukhusvistelse).
1
Resor
2011-03-07 
13:42:42
Victoria säger:
Usch vad tråkigt att kryssningen fick en otrevlig vändning gällande foten och kryckorna! Och trist att du lämnades helt ensam först på sjukhuset och sedan också i hytten på kvällen :/ Men du verkat ha haft en hel del roligt också :) Det är alltid kul att göra sådant man inte gör varje dag och kul att komma hem igen sen också :D Hoppas att foten läker bra nu och att den slutar göra ont. Jag är tillbaka i Norrköping till nästa helg så säg till om du behöver hjälp med något :)
