Mitt liv som Catty

Idag var det upprop på min utbildning. Jag åkte till Campus Valla med Campusbussen som gick tjugo över åtta för att verkligen kunna ta det lite lugnt innan uppropet som skulle börja kvart över tio. Jag bestämde mig för att handla en macka på Kafé Ellen i Key-huset med mitt liu-kort. För jag visste ju att jag hade pengar på det. Men kassamaskinen på kaféet ville inte ta mitt liu-kort. Jag hävdade bestämt att jag visst har pengar på det och personalen var lika häpen som jag för att det inte fungerade. De sa att jag fick ta det jag ville ha och komma tillbaka och betala senare efter att de ringt och pratat med kortsupporten. De fick mitt liukortnummer och mitt mobilnummer och så lovade de att de skulle ringa till mig sen när de försökt lösa problemet. Så jag gick därifrån med min tonfiskbagel i väskan. Sen kände jag mig helt plötsligt skyldig och kunde inte äta den där tonfiskbageln iallafall för att jag inte hade betalat den än. Så min tankegång under väntan in till uppropet liknade något av en hispig dramaqueen.

"Jag har en stulen bagel i min väska! Jag har en stulen bagel i min väska! GAH! JAG HAR EN STULEN BAGEL I MIN VÄSKA!"

Varför jag var så dramatisk för en sådan oskyldig liten händelse förstår jag inte. Personalen på kaféet hade ju faktiskt sagt att jag fick ta min bagel och betala den senare.

Jag undvek att äta den där bageln hela förmiddagen, tills jag gick av bussen hemma i Norrköping. Då var jag för hungrig för att känna mig skyldig. Så bageln åkte ner i min mage medan jag promenerade hemåt.

Slutsatsen är: Jag är en obotlig dramaqueen.

Sen ville inte salsdörren släppa in varken elever eller lärare i salen vi skulle ha uppropet i. Vi skulle vara i TEMCAS (salens namn) och dörren hade visst tidlås och det visade sig ha blivit något fel på salsbokningen så den skulle visst inte öppna sig även om vår lärare faktiskt bokat salen. Så teksupporten sa att vi fick vänta ett par minuter så skulle han fixa dörröppningen elektroniskt via någon dator. Men som tur var kom en vaktmästare förbi och tyckte synd om oss och släppte in oss så vi kunde börja vårat upprop.

Och nu i eftermiddag fick jag det där samtalet från kaféet. Det visade sig att man var tvungen att ladda på liu-kortet i kassan första gången för att det skulle fungera att handla där med den. Och jag hade laddat mitt via nätet. Så imorgon måste jag åka tillbaka till skolan och fixa detta så att jag kan betala den där förbaskade tonfiskbageln. Men jag hade ju rätt: jag hade ju faktiskt pengar på kortet. 

Snart ska jag iväg på verksamhetsrådsmöte på Matteusgården.

Hej hopp!